Ny teaterföreställning om Petrus och Kristina

Petrus och Kristina - en makalös kärlekshistoria" heter den föreställning som Teater Mythos ger under Medeltidsveckan.
Ruinspelen eller musikskådespelet Petrus de Dacia var länge en institution i Visby. 1929-1990 framfördes det sommartid i S:t Nicolai-ruinen. I anslutning till Medeltidsveckan visas nu dels den nya teateruppsättningen av historien dels en utställning om 80-årsjubilerande Ruinspelen. Men nu i "ny" ruin, S:ta Karin eller rättare sagt klosterlängan. Bakom utställningen som bland annat visar rekvisita, tidningsklipp och bilder står Karin Mehler. Teater Mythos är en nystartad gotländsk teatergrupp med unga medlemmar under ledning av teaterläraren Niklas Westergren. Det är också han som svarar för såväl manus som regisserat nytolkningen av denna legendomspunna historia.

Spelplats är således klosterlängan, en invändigt mer imposant byggnad än vad exteriören antyder. Med sina råa kalkstenväggar, trappa upp till andra etaget och rejäla takhöjd sväljer den utan problem såväl föreställning som utställning. På scengolvet återfinns endast två podier, försett med fjäderpenna.
Peter Tegner låter mjuka gitarrtoner flöda innan föreställningen börjar och förstärker sedan spelets skeende.
Föreställningens två roller, Petrus de Dacia och Kristina av Stommeln, gör entré från varsitt våningsplan, ställer sig vid varsin talarstol och berättar varandras bakgrund. Det är sent 1200-tal och gotländske Petrus de Dacia, ofta benämnd "Sveriges förste författare", är dominikanermunk och möter Kristina. Det sker när han i 30-årsåldern beger sig till Köln för studier.

Ett möte som kommer att genomsyra hans liv och där de bådas brevväxling utgör grunden för föreställningen. Ett umgänge per brev med dåtidens tidsödande postgång som blev nödvändig i och med att Petrus, som återvände till Gotland, aldrig lyckades få Kristina att följa efter. Det är en stark skriftväxling med återgivna såväl andliga som mystiska och kärleksrelaterade visioner och uppenbarelser.
Niklas Westergren framhåller att man vid arbetet med historien försökt tränga bakom alla teologiska förklaringar och se de vanliga människorna. Framför allt har bilden av Kristina förändrats, från den sjuka kvinnan i sängen med drömsyner till en självständig och stark kvinna.
Emil Jansson gör rollen som Petrus medan Hanna Franzén gjorde Kristina vid onsdagens föreställningar, (i Kristinarollen alternerar hon med Malin Karlsson).
Duon genomförde en stark prestation i presentationen av sina textspäckade roller. Emil var inledningsvis lätt forcerad och därmed något otydlig men fann snart en lugnare rytm och de båda kunde väl gestalta sina karaktärers starka känsloyttringar och pendlingar mellan hopp och vånda.
Det var en liten publik som hittat in i klosterlängan men denna nytolkning av Petrus och Kristinas livsöden är väl värd att ges en besökschans.