Ö-mentalitet har inbyggd ambivalens
Vad är en ö? Finns det en speciell ö-mentalitet?
- Turistnäringen arbetar med olika sätt att utnyttja vår ös potential medan vi diskuterar mer vad det är som utgör denna potential, inledde Owe Ronström sin föreläsning på högskolan i tisdags som en del i programmet för en studie- och inspirationsdag för anställda vid arkiv, bibliotek, museum och högskolan.
Slutsatsen som hans tankar spann vidare från och runt är att en ö präglas av en uppsättning dubbla värden, en inbyggd ambivalens.
Å ena sidan är en ö något positivt, det är småskaligt, nära och det finns en stark gemenskap.
Å andra sidan finns det negativa värden som inskränkthet och tristess.
*
- Öar är historiskt förknippade med mycket mystik och används flitigt som metaforer för något nytt eller något avlägset och skrämmande.
Särskilt under antiken märks denna fascination för öar. Man bebodde både verkliga och påhittade öar med gudar, jättar, monster och sirener. Öar var något som fanns bortom horisonten och det var vanligt att de, liksom Gotland i Gutasagan, sjönk och dök upp.
Men har då de moderna öborna någon sorts gemensam identitet? Går det att urskilja en särskild "ö-mentalitet"?
Ja, menar Ronström men är inne på att det är något som till mångt och mycket läggs på oss ö-bor utifrån. Genom att vi betraktas och behandlas som speciella, så blir vi det.
- Avlägsenhet, marginalitet och särprägel, är de tre kännetecken som finns.
Det typiskt gotländska beskrivs ofta som ett bakåtsträvande och eftertänksamt drag: "Det går aldrig".
Men det finns även en förnöjsamhet som är svårt att imponera på: "Sånt? det har vi hemma med det".
Den allmänna föreställningen är att utvecklingen går långsammare på öar och därmed blir det en resa, inte bara i rum utan också i tid, att ta sig till en ö.
Men det särpräglade med öar finns också på platser som inte omgärdas av vatten. Till exempel Älvdalen i Dalarna, som är klart avgränsat i språk och kultur utan att vara en ö.
*
Öar representerar det avlägsna, trots att de inte måste ligga långt bort geografiskt sett.
- Det handlar mer om hur många olika sätt man kommer dit. Om man först måste ta bilen, sen båten, sen bil igen och sist gå, då är man långt bort.
Men även avlägsenheten är en mental föreställning som utgår från var man betraktar att ens centrum finns.
- Till exempel är det mycket längre från Visby till Rone än det är från Rone till Visby.
Det avlägsna blir mer och mer eftertraktat, men samtidigt som världen blir mer och mer tillgänglig uppstår det en brist på det avlägsna.
Samtidigt som det avlägsna kan finnas på geografiskt nära håll.
Owe Ronström tog som exempel Furillen där ägaren har skapat en eremitkoja där man kan lämna allt det moderna och kliva in i en liten stuga med bara sig själv som sällskap.
När människor känner att de är tillräckligt långt bort, tillåter de sig att bete sig på ett helt annat sätt än de skulle göra hemma. Man accepterar som en självklarhet avsaknaden av vissa moderniteter och intar automatiskt ett mer avslappnat sätt.
*
Gotland är unikt på många sätt. Ett är att alla administrativa enheter sammanfaller, vi har en kommun, ett län, ett stift och så vidare.
- Alla som bestämmer på Gotland kan samlas i samma rum och förvandlas då till något som kallas Smidiga Gotland. Men för dem som inte är med i denna grupp kan det upplevas som helt ogenomträngligt.
Genom det klart avgränsade och begränsade utrymme som en ö utgör, finns det också ett utanförskap. Inflyttade kan känna utanförskap gentemot infödda gotlänningar, och tvärtom, infödda kan känna sig i underläge mot inflyttade.
- Men det finns en spännande gräns som helt försvinner på Gotland och det är den mellan svenskar och invandrare, den existerar inte på Gotland, här är det viktigaste om de är fastlänningar.
Föreläsningen utgår från ett kapitel i en ny forskningsrapport från forskningsprogrammet kulturarvspolitik vid Högskolan på Gotland.
Hela världen består av bara 1,47 procent öar, medan tio procent av jordens befolkningen är öbor.
Så jobbar vi med nyheter