Obama - en brobyggare
Lyckligtvis vann Obama men nu kommer missförstånden. Pratare och skrivare i media vevar sådana om och om igen. Utgångspunkt: Obama talar flott men har inte sagt vad han vill göra. Hur blir han som president egentligen?
Foto:
Våra journalister och politiker kan inte ha läst Obamas digra "Att våga hoppas - tankar om den amerikanska drömmen". Han skrev den som senator för två år sedan och nu finns den mycket kompetent översatt till svenska av Thomas Engström. I boken analyserar Obama USA:s problem. Dessutom säger han mycket konkret vad han vill göra åt dem.
Obama "vågar hoppas" på en bred allians mellan demokrater, liberala republikaner och oberoende. Endast en sådan samling över partierna kan förändra ("change") landet i grunden. Att söka skapa en bred samling i det individualistiska USA utesluter självklart alla tankar på socialism eller vänsterradikalism!
*
Den som vill samarbeta med "motståndaren" måste söka förstå honom eller henne. Obama förstår så att en svensk blir alldeles häpen. Till och med Bush får en vänlig klapp på axeln. Framförallt har Obama lätt att förstå den konservative Hollywoodcharmören Reagans genomslagskraft hos "vanligt folk" De demokratiska radikalerna hade gått för långt.
Alltsedan dess (1980) har snacket om att staten hotar medborgarnas frihet dominerat den amerikanska debatten.
Demokraterna har inte förmått försvara de offentliga trygghetssystemen. Bristen på nytänkande har förvandlat den politiska debatten till pajkastning.
Journalistiken har blivit åsiktsjournalistik. Nyheter i form av förtal och skandaler väller fram dygnet runt sju dar i veckan. Partierna grävs ner i skyttegravar. Inget utrymme finns längre för eftertanke och kompromiss.
Obama hatar detta låsta system. Början av boken är en enda lång besvärjelse om gemenskap och förståelse. Så snällt att jag och säkert flera med mig nästan storknar, trots det eleganta språket.
*
Men så kommer de. De konkreta förslagen. Vad vill då Obama?
Han vill precis som en gång Roosevelt komplettera marknadskapitalismen och skapa nya jobb med en offentligt finansierad satsning. Denna gång på utbildning, alternativ energi, vetenskap och teknik. Och frihandeln?
Obama förklarar sig entydigt vara för frihandel. Det är till och med svårt att ens föreställa sig ett fungerande protektionistiskt system, säger han. Till yttermera visso förklarar han sig vara emot redan existerande amerikanska tullar. Så var det med den protektionismen.
Men till skillnad mot våra frihandelsfundamentalister kräver Obama att arbetarna ges ett skydd mot globaliseringens avigsidor som lönenedpressning och nedläggningar. Han konkretiserar: omskolning, höjda minimilöner, fackföreningsskydd och sist men inte minst - sjukförsäkring.
*
Obama är inte särskilt radikal med europeiska mått mätt. Precis som Bush kallar han Iran och Nordkorea för "skurkstater". Till de intellektuella säger han att man kan älska sitt gevär likaväl som man kan älska sina böcker. Han kan tänka sig högre försvarsanslag. Och han vill behålla men begränsa dödsstraffet.
Politiker hamnar alltför lätt i en skyddad bubbla avsnörda från verkligheten. Obama talar om en skyldighet till empati (inkännande) och det är i hans fall långtifrån tomma ord. Han förstår inte bara motståndarna.
Genom sin uppväxt i Indonesien - ett land de flesta av hans landsmän inte ens kan peka ut på kartan - kan han uppleva tredje världen inifrån. Han gör en dygd av att bevara kontakten med "vanligt folk" för att förstå hur de tänker.
Ju mer man läser desto mer framträder bilden av en genomtänkt brobyggare. Skillnaden är stor mot den principfaste konfliktpolitikern McCain.
Läs boken så slipper du förvirras av mediabubblet.
Så jobbar vi med nyheter