"Ödesdigra val" – en bok för den som vill jobba för att titta bakom kulisserna

Alla dessa potentater utom Stalin valde då mera krig. Detta - inte Hitlers överfall på Polen 1939 - gjorde att det blev ett världskrig, det vill säga ett krig på liv och död. 1939-1940 innan Hitlers anfall på Frankrike gick kriget knappt på halvfart. Etablissemanget i både väst och öst var fortfarande inställt på någon slags dunkel kompromiss med herr Hitler.
Och efter den överraskande tyska knockoutsegern över Frankrike sommaren 1940 trodde nästan alla att Hitler skulle segra.
Nu var bara Storbritannien kvar, ett land utan armé.
De engelska politikerna var mer eller mindre motvilligt inställda på att försöka göra upp med den tyske diktatorn. Men så var det denne Churchill, en nybliven premiärminister. Några dagar vacklade också han.
Men Churchill valde att slåss mot alla odds och fick kollegorna med sig. Alternativet - en "kompromiss" med Hitler - hade med största sannolikhet förvandlat den gamla världsmakten till en tysk satellitstat. Hellre dö.

Inget mindre katastrofalt
Det fortsatta brittiska motståndet rubbade allvarligt Hitlers planer. Nu var det slut med de åtminstone till synes lätta segrarna.
Redan i juli 1940 förkunnade han för sina förbluffade generaler att Sovjetunionen skulle krossas nästa år! Inga allvarliga invändningar kom. De borde ha gjort det. Ett anfall österut innebar ett tvåfrontskrig, något som knäckt Tyskland 20 år tidigare. Hitler hade också varit inställd på att undvika ett tvåfrontskrig till varje pris. Fanns det något mindre katastrofalt alternativ?
Nej, säger Kershaw.
Tanken var att krossa Sovjet på en sommar vilket skulle få England att kapitulera. Då skulle USA hålla sig borta 1942 även om det troligen var färdigrustat då.
Sådan var Hitlerkalkylen. Alternativet var att förstöra det brittiska imperiet genom att slå mot Medelhavet. Enligt Kershaw blev det alternativet alltmer orealistiskt.
Flottan var för liten och Tyskland saknade allierade där. Fascistbrodern Mussolinis Italien visade sig vara militärt värdelöst. Franco i Spanien vägrade blankt att hoppa med i kriget.

Oförberett anfall
Den tyska militären förmådde inte heller hålla fast vid något alternativ till operation "Barbarossa" som överfallet på Sovjet kallades.
Stalin däremot kunde - och borde - ha träffat ett annat val än det han faktiskt gjorde. Han valde att krypa för Hitler i det längsta för att slippa ett angrepp 1941.
Stalin visste att Röda armén var allvarligt försvagad efter de fullkomligt "onödiga" utrensningar han själv gett order om. Denne extremt misstänksamme man lät sig luras till att tro att tyskarna inte skulle angripa trots alla varningar från de egna och andra. Själv var han alldeles för rationell för att starta ett tvåfrontskrig nämligen och trodde Hitler var likadan.
Så när angreppet kom stod Ryssland oförberett och var nära att besegras.
Stalins pakt med Hitler 1939-41 var för det första ett misstag enligt Kershaw. En uppgörelse med västmakterna istället kunde kanske ha bromsat Hitler. Men hade Stalin något val? Västmakterna var föga intresserade, vilket också Kershaw eftertryckligt säger.
För det andra borde Stalin ha lyssnat på varningarna och mobiliserat.
Det kunde ha avskräckt tyskarna och i varje fall lindrat förlusterna. Den kritiken är lättare att förstå.

Marginalisering
Märkligt nog ger detta gedigna historiska verk insikter i det som händer just nu. Jag tänker på Obamas svåra kamp med både kongressen och opinionen. En stor del av boken handlar om Obamas gåtfulle föregångare Franklin D. Roosevelt. Också han hade att tampas med samma välorganiserade inre fiender som Obama nu.
Roosevelt insåg tidigt att Hitler måste bekämpas och Storbritannien - och Sovjet - stödjas. Men USA hade förklarat sig "neutralt" och hade en armé mindre än Hollands! Aldrig mera krig i Europa var parollen.
Isolationismen behärskade politiker och allmänhet. Roosevelt hade "bara" sin popularitet och sin extrema politiska slughet.
Det räckte. Ofta verkade han inaktiv, föreföll ha gett upp. Det var i själva verket rätt tillfälle han inväntade. Steg för steg lirkade han in USA i kriget. Isolationisterna marginaliserades till slut.
Kan Obama göra detsamma i klimatfrågan?
Kershaw reder också mästerligt ut irrgångarna i den japanska angreppspolitiken.
Han lyckas till och med förklara varför Hitlers beslut att anfalla USA 1941 var rationellt.
En bok för den som vill jobba litet för att titta bakom kulisserna.