Vad gäller de tyska sjöofficerarna som hamnade på Gotland efter minkryssaren Albatross grundstötning utanför Östergarn 1915 så skriver Siltberg, i GT den 18 april, att "inte några särskilt anordnade baler" existerade.
Det jag skrev om i GT den 20 mars handlade om hur förvånansvärt väl omhändertagna tyskarna blev i Visby, tyskar som befann sig i krig och som hamnade i ett neutralt land.
Trots att de bodde i något som kallades interneringsläger, hade de stor rörelsefrihet. Innan de återvände för gott till Tyskland 1918, hade många av dem till och med permissioner på upp till ett halvår, för att uträtta ärenden i hemlandet! (Enligt Svante Hedins bok Albatross).
Jag utgick från min farmors dagböcker och brev i min artikel och i dessa framgår med önskvärd tydlighet att såväl landshövdingen och tyske konsuln Ekman som generalen bjöd sjöofficerarna på middagar och andra festligheter. De fick också besöka Fårösund tillsammans med marinattachén.
Man undrar varför.
Och i dagboken står att de dansade på Paviljongen och festade på Kneippbyn, både en och flera gånger.
Men nu är det väl inte bara dansen vi bör haka upp oss på, utan det allmänt välvilliga, för att inte säga servila, andra kanske menar hövliga, sätt som tyskarna blev bemötta på här i Visby. Ivrigt påhejade av vår tyskfödda drottning Victoria som särskilt hedrades på sin födelsedag med en fest där gotländska och tyska officerare deltog i hyllningarna.
Det var just detta sammantagna bemötande jag reagerade på.