unniva Kellquist har efter ett långt konstnärskap tagit steget in i Visby domkyrka. Hon tycker det är lite andaktsfullt och så låter hon sin gotländska barndom överfalla sig. Men mest för att hon tycker att bilderna blir så vackra i kyrkan.
Det är en ansenlig mängd bilder, oljor, akvareller och blandteknik, en retrospektiv från 1990-talets början som hon visar upp. Men ändå med en viss tonvikt på årets produktion av "vattenkastare".
Gargula kallas de på latin, vattenkastarna, och med sitt barnasinne och livliga fantasi förmedlar hon nu vattenkastarna, både från Notre Dame i Paris och Visby domkyrka, som oljemålningar på egentillverkade linne- och bomullsdukar.
Själv anser hon numera, att det är "vattenkastare" hon målat hela tiden, det är nämligen både praktiskt och till stor själslig nytta.
Dubbla funktioner
Vattenkastare har dubbla funktioner. Dels har dessa till synes ondskefulla varelser under kyrkornas takfötter funktionen att leda ut regnvattnet från kyrkans väggar, dels skyddar de oss människor från demoner, oknytt och andra onda andar.
Intressant i sammanhanget är att de också binder ihop Sunniva med Axel Herman Hägg, vars grafik föregick Sunnivas måleri i domkyrkan, som var den som skapade skisserna till Visby domkyrkas vattenkastare.
Målningen "Gargula - Notre Dame" innehåller förutom tolv vattenkastare också de tre nornorna i den nordiska mytologin, svanar hämtade direkt från "Svansjön", en älg och en myrslok. En typisk Sunniva Kellquist, med andra ord.
I "Gargula - Sanka Maria" finns förutom åtta vattenkastare, svanar och älgar, också en varg och orm...
Serien på åtta målningar innehåller bland annat också "Gargula på utflykt", en härlig bild där de kastat sig loss ute i det fria.
62 målningar
Tillsammans ingår det 62 målningar i utställningen, placerade i olika delar av domkyrkan. "Beatrice" som placerats vid barockaltaret består av tre målningar och berättar historien om "Den döde pojken" som tillsammans med sin mor klättrade upp till himlen och fann den "svarta boken".
Modern suddade ut och ändrade några meningar i boken och väl nere på jorden kunde han fortsätta sitt liv.
De är en minst sagt uppfinningsrik retrospektiv som visas i domkyrkan. Många bilder är tidigare visade på egna galleriet vid Skär på Fårö, eller på Galleri 5 som det då hette, men det är intressant att se så stor del av hennes produktion vid ett och samma tillfälle.
Hennes mångfacetterade konstnärskap hänger ihop och hennes samtidsflora, ett drygt trettiotal akvareller av sina egna nyuppfunna växter bildar ett fantastiskt herbarium som berättar mycket om livet.
Domkyrkoförsamlingen uttrycker sin glädje över mångfalden i konstutbudet, ett brett berättande också i samtidskonsten, från Paris till Fårö. Utställningen i Sanka Maria kan ses till 10 juni.