Konstnären Mona Malmströms debattartikel på GT:s kultursidor i förra veckan hade ett sällsynt uppfriskande anslag och en uppmaning till fortsatt debatt för dem som på allvar menar att öns kulturliv är viktigt och absolut värt att utvecklas.
Jag har skrivit det förut och skriver det igen - Gotlands Tidningars kultursidor står öppna för dem som vill föra debatten.
Mona satte fingret på några för Gotland mycket viktiga frågor, arbetet med regionens kulturplan och regionens avtal med Statens kulturråd om den så kallade samverkansmodellen. Hon saknar strategier, visioner och en genomtänkt kulturplan.
Och att kulturdebatten är helt tyst, så tyst att det ekar i lådan.
*
Samtidigt brottas öns kulturpolitiker mot regionala besparingar som är på väg att bli direkt kontraproduktiva. Om detta vittnade kulturstrategens rapport till kultur- och fritidsnämndens möte i går.
Tidigare beslutade medel till det treåriga länsdansprojektet håller på att brinna inne, vilket i sin tur också hotar den blivande scenkonstorganisationen. Kulturnämnden äskar om 300 000 kronor för nästa år och frågan ligger nu hos regionstyrelsen som också skrivit under avtalet med staten.
Regionen är också på väg att backa från de ekonomiska avtal och investeringar för 2011-2013 man skrivit under tillsammans med Kulturrådet, vilket innebär att staten inte höjer sina anslag till länsinstitutionerna 2013 och det talas redan nu om att det även kan bli tal om återbetalningar.
I budgetberedningen har de äskade 4,1 miljonerna för 2013 backats till 1,5 - vilket ändå glädjer nämndens ordförande Janica Sörestedt.
"Vi är ändå försiktigt positiva, det kunde blivit noll", säger hon och meddelar att hon kontinuerligt diskuterar frågan också med Kulturrådet.
*
I den beslutade kulturplanen slås också fast att Regionen ska arbeta för en scenkonstorganisation och även ett scenkonsthus.
Men det verkar som våra politiker blev mer än nöjda med att få med denna punkt på pappret än att starta det verkliga jobbet att också förverkliga sitt beslut. Det som verkligen kan skapa frustrationer är när det är mycket prat men noll verkstad.
Förklaringen är kanske lika enkel som dyster. Att det uppstått ett glapp mellan den majoritet som tog besluten och de som sedan skulle förverkliga idéerna.
Samtidigt har också flera chefsposter, inom kultursektorn och även på länsinstitutionerna, fått nya innehavare under det senaste två åren.
Självklart kan inte Region Gotland med sin enda kommun, och där kommunpolitikerna över en natt blev regionpolitiker, jämföra sig med Västra Götalandregionen med sina 50 kommuner. Kanske skulle Gotland inväntat fler erfarenheter innan man hastade fram ett samverkansavtal med kulturrådet.
Det är nog detta som kulturskribenten David Karlsson, huvudsekreteraren som hoppade av kulturutredningen, uppmärksammat och vid ett framträdande på Supermarket Talks på Kulturhuset i Stockholm i februari, kallade för det "skräckexempel" som Mona Malmström tidigare refererade till.