Om domarnas roll före och efter försvenskningen 1645
Torsten Daun har mycket noggrant gått igenom det källmaterial som finns kring de gotländska domarna, som var i tjänst före och efter det att Gotland blev svenskt år 1645.
Foto: Tobias Wallström
Tryggve Siltberg, Jens Lerbom och Carl Johan Gardell har bland andra tidigare forskat kring de gotländska domarna, som hade en alldeles särskild position i samhället. Forskarna har haft olika uppfattningar om domarnas ställning och status. Nu kommer påståenden som kan göra att diskussionen fortsätter.
Domarna var inte bara dömande på flera nivåer (tinget [ det fanns 20 på ön, de hade rätt att döma fram till 1618], settingarna och alltinget) utan hade också den verkställande makten samt svarade för fördelningen av skatteuttag och inkassering av skatten.
D-uppsatsen som är på 60 sidor innehåller en mycket gedigen genomgång av domare över hela ön under tiden omkring "försvenskningen" av Gotland.
Här förekommer många namn och släktutredningar med mera. Torsten Daun blir därför trovärdig när han konstaterar att det fanns tre olika karriärvägar för domarna. En liknande genomgång som han står för har veterligen inte tidigare gjorts.
1) Den traditionella vägen. Den innebär att domarämbetet ärvdes från far till son eller från svärfar till svärson. Ämbetet följde en viss gård, men det fanns en växling mellan gårdar.
2) Det fanns en annan kategori domare som tillsatts efter en karriär som hamnfogde och inflyttad från det egentliga Danmark. Centralmaktens agerande kan anas, men några skriftliga källor som bekräftar finns inte.
3) Det fanns domare som hade en bakgrund i en köpmannakarriär och aktivt medlemskap i Gullandske compani under dess korta existens.
Resultatet av domarinventeringen kan tolkas som att den danska centralmakten var på väg att stärka greppet över domarkåren, eftersom det gutniska inslaget av traditionellt tillsatta domare tydligt hade uttunnats till förmån för danskfödda domare.
Huvudfrågan för Torsten Dauns uppsats är emellertid inte domarnas karriärvägar-även om detta stickspår i sig är intressant-utan hur domarnas situation eventuellt förändrades av det faktum att Gotland övergått från danskt till svenskt territorium.
Torsten Daun kommer fram till att domarnas bakgrund och karriärväg till ämbetet inte har haft någon betydelse för den fortsatta karriären efter 1645.
I nästan samtliga fall blev domarna kvar i sina roller som tingsdomare, men de miste sin dömande funktion. De blev kvar men fick andra uppgifter som ligger mer åt det polisiära hållet.
Det viktigaste är väl att konstatera att de inte avsattes eller blev fråntagna sina gårdar. Eftersom alltinget upplöstes miste de även sin politiska makt och position, men å andra sidan rekryterades riksdagsmännen nästan uteslutande bland domarna och deras söner, eller gamla domarsläkter.
Uppsatsen "De gotländska domarnas roll före och efter det svenska övertagandet 1645" finns inte tillgänglig i handeln men kan läsas på biblioteket och landsarkivet.
Så jobbar vi med nyheter