Om ett mystiskt leende
Flera svenska landsortstidningar hade konstfackeleven Anna Odells projekt på ledarsidorna efter det hon dömts för oredligt förfarande och våldsamt motstånd.
Särbehandling?
Fyra storstadstidningars kulturchefer hade den åsikten att Odell aldrig borde ha åtalats eller att hon inte skulle dömas - även om hon begått brotten! Smaka noga på den karamellen. Vad är det kulturcheferna i storstadspressen säger? Jo, att domstolar ska särbehandla vissa i vår straffrätt!
Det var bra att det blev så låga böter (2 500 kronor), sa Odell själv efter domen. Hon sa också att hon lyckats med sitt projekt och att det kommit fram en hel del viktiga frågor.
Javisst, det var ju ändå så att risken för straff var en från början kalkylerad del i projektet? Och hon säger ju själv att hon lyckats och att priset blev lågt.
Varumärke
En ledarskribent skrev att den stora vinnaren är Odells personliga varumärke. Här i GT skrev jag i våras att om Odells projekt handlar om psykvården (som hon då sa) är det av obetydligt intresse. Om projektet däremot visar sig handla om samtidskonsten i sig så blir hennes projekt av stort intresse. Anna Odells karriär går nu spikrakt uppåt. Det visar hennes utställning i Kalmar i sommar.
Rimligen sitter många konststudenter och funderar på vad de kan lära av Odells projekt. Att göra spektakulära manifestationer med livet som insats är inte alls ovanligt i konsten. Det finns flera exempel där konstnärer iscensatt självmord såsom Odell gjorde (även van Gogh försökte). I ett fall nyligen i England blev det också självmord.
Kulturskribenter i storstadspressen sammanfattar den senaste tidens kulturdebatt om konstens estetik med att säga att konst och litteratur drabbats av "konservativ backlash". Odells straff anges som ett exempel. En kulturskribent säger att "när världen står i brand söker vi oss till det trygga", och menar att "det brukar blåsa över när ekonomin vänder och dammet lägger sig".
Naiv syn på konst
Sådana sammanfattningar säger givetvis ingenting. De bekräftar den pyrande misstanken att kulturskribenterna i storstadspressen är förvirrade. Anna Odells hela projekt är i själva verket ett huvudskäl till att debatten är så rik på tankar och innehåll just nu.
Vad är hennes projekt då värt? Är det 2 500 kronor, eller mycket mera, som exempelvis en internationell karriär?
Jag har en känsla av att flera kulturskribenter i storstadspressen har en naiv och outvecklad syn på samtidskonsten. Anna Odell däremot har förstått det hela i grunden. Är det därför hon ler?
Så jobbar vi med nyheter