Om ett pappersbruk i Lummelunda

Lummelundsbruk från 1800-talet på en akvarell av okänd konstnär. Stora huset till vänster är mangårdsbyggnaden, och under den syns pappersbruket i en trevånings träbyggnad. Det vita huset framför den är pappersmästarens bostad.

Lummelundsbruk från 1800-talet på en akvarell av okänd konstnär. Stora huset till vänster är mangårdsbyggnaden, och under den syns pappersbruket i en trevånings träbyggnad. Det vita huset framför den är pappersmästarens bostad.

Foto:

Kultur och Nöje2009-01-26 04:00
Att det funnits järnbruk vid Lummelundsbruk känner nog många till. Men att det också fanns ett pappersbruk där, det är nog mindre bekant.
Om detta bruk berättar Martin Ragnar i sin nya bok "Lumppapper från Lummelunda" - och han tycker faktiskt att pappersbruket borde uppstå igen, som ett slags museum!
Martin Ragnar är en flitig författare, det här är hans trettonde bok, men det har tidigare mest handlat om järnvägar även om hans förra bok berättade om gasverket i Visby. Men nu har han alltså hamnat i Lummelunda och dokumenterat det handpappersbruk som fanns där under större delen av 1800-talet, alltså efter järnbrukets tid.
Pappersbruket använde lump som råvara och man gjorde många sorters papper; tobakspapper, konceptpapper, tryckpapper, skrivpapper. Den som inte känner till alla typer får i boken en bra lektion av Martin Ragnar.
Runt 1850 tillverkades runt 50 ton papper per år, och det mesta såldes tydligen på ön.
Bruket hade inte mer än en handfull anställda men tog emot lärpojkar och pappersgesäller från fastlandet. Ägarna skiftade under åren, allt från mindre kunniga till skickliga pappersmästare.

*
Martin Ragnar är som vanligt väl påläst, noggrann och kunnig. Här är han också delvis inne på sitt eget område; han är utbildad cellulosaingenjör.
Cellulosan ersatte ju lumpen som råvara för papperet, och det var också den nya tekniken liksom utdikningen av Martebo myr som till slut fick pappersbruket i Lummelunda på fall. Tillgång på vatten var livsviktig för också andra verksamheter vid Lummelunds bruk; kvarnar, såg och valka.
Pappersbrukets byggnader är numera borta sen drygt 100 år tillbaka, men Martin Ragnar kan tänka sig att återta papperstillverkningen i Lummelunda som ett ytterligare tillskott i bruksmiljön där. Antingen utnyttja någon befintlig lokal eller rekonstruera en del av det försvunna pappersbruket!
En intressant historia är det han berättar, illustrerad så gott det nu varit möjligt eftersom pappersbruket är puts väck. Men Ragnar har bland annat lånat bilder från andra håll, tyvärr något gråa i trycket.
Boken är utgiven på det egna Gäddsax förlag.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!