Enkel, vacker, öm - Boken om Monica Zetterlund
Klas Gustafsson
Leopard förlag
En vacker junidag för några år sedan i Stockholm strosade jag från Stureplan ner mot Nybroviken. Plötsligt fångades min uppmärksamhet av en ensam röd ros liggande vid en av huskropparna. Jag kollade adressen - Birger Jarlsgatan 117 - javisst, helt naturligt - det var ju här Monica Zetterlund bodde under de sista åren av sitt liv.
Monica Zetterlund var en av våra främsta sång- och scenartister och med en cirka 50 år lång karriär, från tonåren tills hon inte längre kände att hon kunde uppfylla sina egna höga krav på sig själv och därför drog sig tillbaka och levde ett anonymt liv som en nutida Greta Garbo tills hon avled den 12 juni 2005 i en lägenhetsbrand.
1992 gav Monica ut sin självbiografi ("Hågkomster från ett dåligt minne"), som blev en sådan framgång att den följdes av en ny upplaga 1996. Den följs nu av "Enkel, vacker, öm - Boken om Monica Zetterlund", skriven av Klas Gustafson. Författaren är journalist, men också känd för sina biografier om Beppe Wolgers (2003), "Ett bluesliv. Berättelsen om Cornelis Vreeswijk" (2006) samt "Tage Danielssons tid" (2008).
Boktiteln känner vi igen från Beppe Wolgers text till "Monicas vals". Författaren har skaffat material från Monicas egna inspelningar, från revyer och filmer (inte minst i den allt annat än glamorösa rollen som Ulrika i utvandrarfilmerna), pressklipp samt intervjuer med ett 40-tal personer: musiker, vänner och skribenter samt framför allt hennes egen dotter Eva-Lena.
Boken inleds med en introduktion "Det finns bara en Monica Zetterlund", följd av ett tjog kapitel, som beskriver Monicas liv från 1940-talet fram till 2005, ofta med kluriga rubriker som "Jag fick vara som en av musikerna, en polare bland polare", "Den sortens människa som Gud har avsett för 60-talet", som var hennes bästa tid.
Författaren Anders Ehnmark skrev kort efter hennes död: "Vill man veta hur det var ska man lyssna på Monica Zetterlund. Allt det roliga hände då".
Vi möter Monica i med- och motgångar och bland de senare även hennes problem med alkohol, som hon också öppet skildrade i den tidigare nämnda självbiografin. Boken är lättläst och även rikt illustrerad med foton, mest i svartvitt. En del av dem har jag sett många gånger, medan andra är helt okända för mig. Bland bilderna finner vi också många annonser och affischer. Bland annonserna möter jag med ett igenkännande leende Nalenbasen Topsy Lindbloms språkliga krumelurer i stil med: Nalen - där allting händer och mycket fötter - Gata Regerings 74 var adressen".
Monica Zetterlund har karakteriserats som "Ett lingonris som satts i ett champagneglas", vilket visar hennes mångfacetterade begåvning. På dagens språk skulle kanske vissa enkelriktade belackare avundsjukt använt ordet "spretig". I vilket fall som helst ger den här boken en fin bakgrund till hennes utsökta artisteri.