Om slutet för Caesar

Efter att ha läst den fjärde och sista boken i romanserien Kejsaren om Caesar, så kan jag konstatera att det är ett mycket spännande avsnitt ur världshistorien som beskrivs. Men det har också varit en lång resa.
Den första boken, "Roms portar", recenserade jag i början av oktober 2003. Nu skriver vi november 2006 när den fjärde och sista boken, "Krigets gudar", är genomläst.

Det är nu det skär sig mellan Julius och hans barndomsvän Brutus och det är nu han träffar Cleopatra och det är nu som den store härföraren till slut mördas, när han går för långt då han vill bli krönt till kejsare.
I den avslutande boken får vi också möta kända historiska personer som Cicero, Marcus Antonius och Pompejus.
I denna den fjärde fristående delen om Julius Caesar, beskriver författaren Conn Iggulden när Caesar står på toppen av sin bana, men kanske kan sägas tappar kontakten med verkligheten och uppfattar sig nästan om en gud.

Man kan lugnt säga att det är ett fascinerande människoöde, samtidigt som det är en beskrivning av en stor ledare uppgång och fall.
I den första boken om Caesar handlade det mycket om hur han och Brutus växte upp. Sida vid sida har de sedan kämpat på slagfälten.
Men nu, när Roms och Caesars makt är på sin höjdpunkt, då känner Brutus sig sviken. Caesar låter Marcus Antonius bli konsul och ta hand om Rom, medan Brutus ska följa med Caesar till Grekland för att besegra Pompejus.

Bekanta citat finns förstås också i detta sammahang, som inför övergången av floden Rubicon, "Tärningen är kastad" eller de bevingade orden "Han kom, han såg, han segrade".
Vi får följa hur den skicklige härföraren Caesar än en gång besegrar en mångdubbelt större armé och hur Brutus, som lämnat Caesar för att strida på Pompejus sida blir tillfångatagen men benådas av Caesar.
Hatet fortsätter dock att gro. Till slut sticker även Brutus kniven i Caesar. "Även du min Brutus!"

Men människan Caesar framstår förstås som mycket maktlysten.
Samtidigt måste erkännas att han genomförde det han föresatte sig.
Framför allt vill jag som läsare framhålla den oerhört intressanta del av världshistorien, som epoken med Caesar utgör.
Och det är en välskriven romanserie där man som jag, som inte har gått latinlinjen på gymnasiet, har fått en inblick i romartiden och en del av de olika krig där Caesar fanns med som en av de största härförare som historien har frambringat.