Svenska Dagbladets sÀkerhetspolitiske reporter, Mikael Holmström, förklarar i inledningen till sin bok "Den dolda alliansen - Sveriges hemliga NATO-förbindelser", att syftet med boken Àr att besvara frÄgan om Sverige sedan andra vÀrldskrigets slut varit alliansfritt och neutralt.
Först pÄ sidan 577, i den över 600 sidor tjocka boken, förklarar han anledningen till att han sammanstÀllt denna bevisföringslunta. "Min drivkraft bakom denna bok har varit att utforska just skillnaden mellan retorik och realiteter, mellan ord och handling - att klarlÀgga Sveriges verkliga agerande i sÀkerhetspolitiken. Varför dÄ? Jo, av det enkla skÀlet att Sverige Àr en demokrati - med de krav pÄ öppenhet inför det egna folket som det innebÀr."
Holmström Àr uppenbarligen pÄlÀst och har granskat otaliga hemliga dokument, intervjuat mÄnga före detta politiker och militÀrer, sÄvÀl svenska, danska, norska som amerikanska.
Det Àr ett gediget arbete han presenterar och om lÀsaren inte innan var medveten om existensen av svenskt samarbete med NATO, blir hon eller han det efter att ha lÀst boken.
Holmströms pÄstÄende att de flesta svenskar inte kÀnde till detta nÀra samarbete militÀrt med NATO, frÀmst Norge och Danmark, kÀnns nÄgot förvÄnande. Alla mÀn som gjort vÀrnplikten, i synnerhet de som genomgÄtt befÀlsutbildning, borde rimligen kÀnna till det. Ingen kunde vÀl undvika att ta till sig att fienden kom frÄn öst och att vi skulle försvara oss tills hjÀlp utifrÄn anlÀnde. Dessutom fick man lÀra sig hur, sÄvÀl svenska som fiendens det vill sÀga Sovjets stridsvagnar sÄg ut för att inte skjuta pÄ fel mÄl.
Redan 1947 förklarade ĂB Helge Jung att "Svensk krigsföring mĂ„ste vid ett fientligt anfall gĂ„ ut pĂ„ att vinna tid sĂ„ att understödsaktioner frĂ„n annan sida hinner genomföras." Detta upprepades av eftertrĂ€daren som ĂB, Nils Swedlund 1957 med att försvaret skulle ha "en sĂ„dan uthĂ„llighet att understöd utifrĂ„n hinner verka."
Parallellt med att Holmström presenterar bevis för svensk nÀra kontakt med NATO, visar han pÄ hur politikerna i sin retorik alltid förnekade sÄdana kontakter. Tage Erlander skrev 1959 i sin skrift "Sveriges utrikespolitik" att "Vi har alltid avstÄtt frÄn ÄtgÀrder som kan ge intryck av att vi samverkar med frÀmmande makt."
MÄnga officerare med högre rang, har deltagit i utbildning i USA genom Ären, som ett naturligt inslag i det nÀra samarbetet som hela tiden till in pÄ 2000-talet fortskridit. Holmström vÀljer att namnge dessa.
I juni 1962 utfÀrdade president Kennedy en sÀkerhetsgaranti för Sverige, men detta dokument blev kÀnt först i utredningen "Fred och sÀkerhet" Är 2002.
Olof Palme fördömde USA:s krig i Vietman och benÀmnde bombningarna av Nordvietnams huvudstad Hanoi tortyr. Han jÀmstÀllde dessa med, bl.a. nazisternas utrotningslÀger Treblinka. Samtidigt gav han order till de svenska diplomaterna i USA och tjÀnstemÀn vid UD, att "hÄll för fan Pentagon vid gott humör." Den amerikanske diplomaten James Lowenstein sÀger i en intervju att "All den retorik som pÄgick om Vietnamkriget - det hade ingenting att göra med "facts on the grounds; allt samarbete pÄ försvars- och underrÀttelsesidan."
GotlandsÀttlingen generalmajor Richard Bowman, Staff Director for Europé and NATO under tvÄ av USA:s försvarsministrar, demokraten Harold Brown och republikanen Casper Weinberger, vistades mÄnga gÄnger i Sverige. Han ledde 1980 en studiegrupp inför omlÀggning av USA:s marina strategi och besökte jÀgarförband, flygets krigsbaser och andra installationer i vÄrt land.
Det skulle leda för lÄngt i denna recension att ge rÀttvisa Ät Holmströms omfattande bevisföring. Den Àr mycket omfattande.
Boken Àr intressant men periodvis försedd med lÄnga citat och bilder av dokument. Den kunde ha gjorts kortare.
Vissa uppgifter Äterkommer flera gÄnger i Holmströms analys och argumentation.