Öns politiker kan vara lugna

Gotlandsrevyn "Nytt och nött" som hade premiär på Rondo i Klintehamn i fredags, är ett frustande stycke lokal nutidshistoria med många högljudda personligheter.
En föreställning med stort hjärta. Alla på scenen verkade ha väldigt roligt och känslan spred sig snabbt ut till publiken.
Det känns proffsigt och genomarbetat. Och det tunga textlasset har som vanligt dragits av Roland Olsson, som också fungerar som kitt mellan scenerna i form av en reflekterande strandgubbe.
Men allt handlar inte om Gotland. Här träffar vi till exempel kronprinsparet som förevigas av fotografen och brodern Carl Pilip, som hans far envisas med att bokstavstroget kalla honom, en slemmig typ i tighta skinnbyxor.
Och Gotland hamnar bokstavligen på drift - ut i världen, där till och med Barack Obama försöker göra en insats för öborna.
Men mest är det förstås gotländskt. Och den som inte är så där väldigt duktig på det inhemska idiomet må ursäktas, allt som sades, framför allt under sångerna, blev faktiskt inte uppfattat och kan därmed inte heller bedömas.
Dock finns många av gutamålstexterna tryckta i programbladet.

Underfundigt och starkt
Hela revyn balanseras av underfundiga texter och stark musik.
Av skådespelarna är ingen nämnd och ingen glömd, de gör lika engagerade insatser, Roland Olsson, Pilla Olin, Linda Sippmanne, Patrik Palten Jonsson, Julia Bendelin, Anja Smittsarve, Evert Jansson, Gusti Larsson och Johanna Persson.
Och alla sjunger bra även om en del sjunger ännu bättre. Sångarna får stort utrymme. Och på bandet hinner ingen mossa växa, Patric Lytholm, Adam Alvemark, Anders Björkqvist och Tommy Broa Broström dundrar ut i salen i den ena internationella slagdängan efter den andra.

Palten roligast
Musikerna kan också göra andra ljud. Palten gör en underbar, minnesvärd ljudillustration innan han till tonerna av Michael Jackson-musik demonstrerar den makt som tjänstemännen på länsstyrelsen har.
Palten framför också revyns enligt min mening roligaste nummer - det om önskan om ett högkostnadsskydd för hela kroppen - inklusive munnen.
Hans ansträngningar att be känsliga personer och barn att titta bort när han avtäckte den manliga modellens ädlare delar genom att ta bort kalsongerna, var lönlösa eftersom ett barn från salongen förtjust hördes ropa: Vi ser i alla fall!
Minnesvärd var också Janne Henrikssons bondes tolkning av Povel Ramels visa, den som Monica Zetterlund brukade sjunga, nu som uppräkning av de gamla flammor han i sin ensamhet minns.
Han slutar med: "Och så den som jag tänkt att ta." Han vill ta sig en fru, men tror inte att han gör sig i TV-rutan.
Gamla landshövdingen fick sig förstås både en och flera kängor, hon är lovligt villebråd numera, medan den nya hyllades intensivt till tonerna av Paul Simons Cecilia.

Vad vet vi om Cecilia?
Man kan ibland förundra sig över med vilken entusiasm den nya landshövdingen har tagits emot på ön.
Trots att de allra flesta aldrig hört talas om henne tidigare. Det säger förmodligen mer om folks uppfattning om Marianne än om vad de faktiskt vet om Cecilia.
Andra akten börjar på ett loppis där allt kan hända och verkligen gör det. Bukowskis auktion på Bergmanprylar har inspirerat.
Och sedan ökar tempot och det bär vidare ut i världen i en vild piratshow.

Fantasifulla kreationer
Några ord om kostymerna. Fantastiska och fantasifulla kreationer presenterades och det byttes kläder i hög fart. Från Victoria i overall, över fru Fortunas prinsessklänning till piratgängets zigenarutstyrsel. Huvudansvarig har varit Pilla Olin, bra jobbat.
Men allra bäst kostym, och kroppsspråk, hade i alla fall hunden, som mötte den kommunalt anställde hundbajsupplockaren på stranden.

Jankerts trollspö
Och över alltihop hade regissören Peter Jankert för andra året i rad svängt sitt magiska (?) trollspö.
För den som tror att revy måste vara identiskt med buskis: glöm det. Gotlandsrevyn har högre ambitioner än så och infriar dem också.