Vi samlas på en kulle framför murens norra sida. Det är ett glatt gäng som slutit upp, minst 15 personer, både barn och vuxna. Det skrattas och skojas innan guiden Iréne Hallnäs harklar sig och en förväntansfull tystnad sänker sig.
- Folk ringde ner kommunen eftersom det var så otäckt med alla benknotor och skallar som dök upp ur jorden när de var på Galgberget och fikade. Till slut anlitades arkeloger som förutom mindre ben hittade två hela skelett, säger guiden Iréne Hallnäs.
Avrättade
De visade sig vara kvarlevorna från två avrättade brottslingar.
- De som dömdes till hängning fick ingen riktig begravning utan skulle hänga kvar på Galgbacken tills de ruttnade. Men några plockade ner dem i hemlighet på natten, berättar Iréne.
Efter att hon visat bilder på fynden är det dags för karavanen att gå vidare, vid Sankt Göransporten stannar hon för att berätta historien om Sankt Göran och draken.
Han var en romersk soldat som blev hjälte och skyddshelgon efter att ha räddat en hel stad och dess prinsessa från en drake. Som tack valde han att låta folket frälsas istället för att gifta sig med prinsessan. En tid efter blev han flådd och halshuggen och dog som martyr.
- Det kan inte ha varit alltför kul för honom, tänk vad ont man får bara av en lite sticka i fingret, säger Iréne och skrockar. Hon får högljudda skratt som svar.
Gänget bryter upp och vandringen fortsätter. En man i gröna medeltidskläder skrattar och tycker upplägget är roligt.
- Hellre lite spexigt och överdrivet än att det blir för torrt och historiskt tungt, säger han.
Ruiner
Vi kommer fram till Sankt Görans ruin. Det var en kyrka och sjukhus för spetälska som på grund av smittorisken inte kunde bo innanför ringmuren. En medelålders kvinna lutar sig mot den höga stenväggen och spanar in i den gamla byggnaden. Turen fortsätter genom ett skogsparti och vi kommer ut på en äng. På en kulle framför oss tornar en hög ruin upp sig.
- Vad är det för byggnad tror ni? Frågar Iréne lurigt.
För att komma till ruinen måste sällskapet först kämpa sig upp för en brant backe. Svetten rinner och folk pustar ut, det är en varm dag med stekande sol.
- Vakttorn? Fyr? Folk ger olika förslag men ingen gissar rätt. Det är en kalkugn som användes för att producera exportvaran kalkpulver, berättar Iréne.
Galgberget
Efter en kort paus fortsätter färden och nu kan man se pelarna på Galgberget en bit bort. Vi är högt upp och utsikten är häpnadsväckande. Framför oss breder havet ut sig och vattnet glittrar i solljuset. Avrättningsplatsen är byggd som en rund plattform med tre stenpelare som tillsammans bildar en triangel och är den enda bevarade medeltida galgen i norra Europa. De dödsdömda hängdes på bjälkar som satt mellan pelarna. Platsen valdes för att verka avskräckande både för sjöfarande och för de boende i Visby.
- Usch vad hemskt, jag skulle hellre bli halshuggen i så fall, säger Alma Jequie Bergström.