På vitalt teat ergalleri dansar ingen dödsdans

Här flödar fortfarande passionen till konsten och teatern och när de slår upp portarna för årets sommarsäsong på pingstaftonen så är det med ett rikt och flödande utbud.
På scenen väntar premiären av August Strindbergs "Dödsdansen" med Görhan Hellström och Karin Kickan Holmberg i rollerna och ute i galleriet blir det fem olika utställningsperioder. Vernissage på lördag alltså med skulptören Mikael Fare som bland annat ställer ut kannor i trä och brons och som kanske är mest känd för att ha designat statyetten till det litterära Augustpriset.
Ute på gården står några av hans större skulpturer och bakom ladugården har Bia Hellström och Anette Blomberg stylat om den gamla gödselplattan till installation "Klart vi flyttar havet" en vision av den gotländska havsstranden.
*
Inne i teaterladan är det full fart tre veckor före premiären den 12 juni. "Dödsdansen", den mest spelade av alla strindbergsdramer efter "Fröken Julie", har fått ett modernare språk och tilltal som skall gå rakt in i 2004-själen.
Men ämnet är klassiskt, pjäsen är ett äktenskapligt praktgräl i en timma och 23 minuter, ett verk där August Strindberg delar med sig av sina erfarenheter för att belysa äktenskapets möjligheter och omöjligheter.
Efter att ha flytt från ett besök hos syster Anna och hennes man Hugo Fhilps och deras gräl på själva silverbröllopsdagen sitter Strindberg på Waxholmsbåten och ser fästningen passera. En vecka senare har han skrivit av sig händelsen och sina egna två misslyckade äktenskap i "Dödsdansen" där han låter den pensionerade kaptenen Edgar, som aldrig blev major, och hans hustru Alice, tio år yngre, begå sitt sjävterapeutiska gräl där han speglar dödsångest och sin instängdhet, berättar Görhan Hellström som både regisserar och spelar Edgar.
För mig fungerar pjäsen som en spark i ändan med sin kritik av den borgerliga tvåsamheten och äktenskapet, drömmarna om den borgerliga tryggheten och veckotidningsförväntningarna och att leva upp till konventionen, säger Kickan Holmberg som spelar Alice.
Idag kan behövande få professionell hjälp med relationer om det behövs, men sådant fanns inte på Strindbergs tid.
Vi har med Fassbinders ord gjort en pjäs om "människor kan inte leva utan varandra, men har inte lärt sig leva med varandra!", säger Görhan Hellström som fått hjälp av Jan Myrdal, med tre äktenskap bakom sig, att skriva programbladstexten.
"...även om jag i princip och teori kan tänka mig livslånga förhållanden har jag aldrig sett något lyckat sådant (om inte någon av parternas liv blivit kort), skriver Myrdal om pjäsen där den tredje personen, kusin Kurt, har plockats bort.
*
50 föreställningar är planerade mellan 12 juni och 27 augusti, med kvällsföreställningar tisdag-fredag och matinéföreställning lördagar.
Görhan Hellström hoppas att slå fjolårets publiktillströmning, från 1000 personer till det dubbla.
Men jag är medveten om att det tar tid, först att locka traktens folk, sedan sommargotlänningar med eget hus och sedan övriga...
... vi har ju ett annat koncept än Romateatern, som exempel, säger han.
Kickan Holmberg som lämnat styrelsen för Romateatern och fått småbarn ser sommarens föreställning som både spännande och utvecklande.
Jag har aldrig spelat August Strindberg professionellt tidigare, säger hon och medger att hon är ganska smickrad över det erbjudande hon fått.
Karin Urwitz har gjort mask och peruk och Leo har designat och sytt scenkläderna, äkta inifrån och ut, till och med Kickans höfthållare och strumpeband har fått tidstypisk karaktär av det 1930-tal dit pjäsen är förlagd.
*
Galleriet är Bia Hellströms avdelning och denna sommar kommer Mikael Fare att inleda både inomhus och utomhus.
Han är en av landets mer renomerade skulptörer och fyller galleriet med sina mustiga kannor i trä och brons, berättar Bia Hellström som för året förlagt visningen av sina egna målningar till den nyöppnade design- och konstshopen där också en kollektion av den just nu aktuella Gunilla Pontén, fyllt 75 och ställer ut på Nordisk museet i Stockholm, finns till försäljning.
19 juni kommer målarinnan Izabela Knochenhauer och skulptören Katarina Lönnby som ersätts av Nils Kölares måleri den 10 juli.
Fjorton dagar senare, den 24 juli, blir det vernissage med Tina Eskilssons måleri och installationer och sist ut under sommaren är målaren Jonny Olsson.
Installationen "Klart vi flyttar havet"är en mäktig installation där skrot återuppstått i fåglar och vassruggar med Anette Blombergs konstnärliga arbetsinsats, och Bia Hellström på sitt eget vis målat om den gamla gödselplattan till gotländsk strand.
Paret Hellström har inte legat på latsidan den gångna vintern och våren och på lördag öppnar de åter portarna för en ny säsong.