Pärlor, plexiglas och punk på galleri Tapeten

"Hellre amputerad än ensam" heter en skulptur i papier-maché och är bland det första som möter dig då du gör entré till galleri Tapeten i Visby. Utställningen är sammanställd av tre unga män, som på olika sätt skildrar längtan, funderingar och kritik kring samhället av i dag.
- Jag saknar 70-talet, säger Anders Wallner.
Han är född 1986 och är ganska ledsen för sin sena ankomst till världen. För sent för häftiga tyger, för sent för balla frisyrer och framför allt: för sent för punkmusiken. Som bot på det har Anders letat reda på punken genom sina konstverk, som mestadels består av kollage på alla möjliga underlag, plåt, papp eller träplanka, ja, allt en sakletare kan hitta under en promenad.
På insidan av vänster underarm har han tatuerat "voluptuary" vilket betyder vällustig, men det visste han inte från början. Anders satt hemma och bläddrade i en engelsk gammal ordbok, ordet dök upp och han tyckte att det var snyggt.
- Jag skrev det på armen med en tuschpenna och gick sedan till en tatuerare.
Att prova på saker utan erfarenhet är inte någonting Anders räds för. Utan någon som helst musikalisk bakgrund har han spelat in en egen demo, där han klinkar på en sprucken gitarr med fyra strängar.
- Det är fan punk!, säger Klas Landahl från den röda plyschsoffan.
Han ställer också ut i galleriet, men kallar sig hellre pysslare än konstnär. Tredimensionellt sammanfattar hans utställningsobjekt. Förutom skulpturer och en lyckligt, barnslig gubbe i tyg, presenterar han färgglada pärlplattor.
Även det skriftliga uttrycket presenteras på Tapeten. Klas har skrivit en 360-sidor lång bok med namnet Hello Money, som han började sälja under vernissagen som var i onsdags. Boken handlar om då han tillsammans med sin bror cyklade från Gotland till Turkiet och slutligen spenderade två månader i Indien.
Galleri Tapeten ligger på Södra Kyrkogatan i innerstan och drivs av en konstförening med cirka 30 medlemmar. Var och en betalar 100 kronor per månad i medlemsavgift och samlar in pengar genom olika tillställningar, för att kunna betala lokalhyran. Tanken är att unga och okända konstnärer ska få en chans att visa sina verk för allmänheten.
Den tredje utställaren heter Pål Olovsson-Rodenius. Genom att spraya färg i olika lager på plexiglas för att sedan rista in sina bilder, visar han olika händelser han har varit med om. Färgerna skiftar liksom känslorna i hans teckningar. De utgör hans dagbok, som den dagen då han var i Västerås, och erfor att änder kan blir riktigt arga och till och med döda varandra.
Konstverken präglas av att utställarna, utan censur, bjuder på sig själva och gör det med en icke tillkrånglad ärlighet. Den känslan är tydlig och gör en besökare lycklig.
Utställningen pågår fram till den 13 mars.