Passionens konsekvenser

Med hjälp av antikens dramer och även våra svenska klassiker väver den gotländske författaren och dramatikern Hans Söderberg sin historia som börjar med "den lustfyllda leken", han övergår till "den allvarsamma leken" för att sedan fullborda tragedin med den "den farliga leken".
Och när publiken lämnar skådespelarna efter spelets slut ringer sensmoralen i våra öron: "Lusten är den enda sanningen - sedan kommer konsekvenserna!" och den optimala finalen på denna teaterföreställning sker troligen innanför tvåsamhetens sängkammardörrar. Men dit får vi tyvärr inte följa med.

Dygden prövas
Eros, den västerländska kärlekens gud, härligt gestaltad av Thomas Jankert, är vår ciceron in i denna föreställning där han speglar passionens konsekvenser genom att pröva den 45-årige svenskläraren Tobias Stjernfeldts dygder. I hans lägenhet på Klinten i Visby sammanför Eros honom med hans unga och vackra elev, lärarkandidaten Annabelle.
Eros driver denna "förbjudna" kärlekshistoria till sin spets och det är ett rappt och ibland mycket njutbart skådespeleri som Anna Jankert bjuder på när hon pendlar mellan det oskuldsfulla barnet som söker sin far och den beräknande kvinnan som söker en far till sitt barn.
Bert Rolfart har den här pjäsens svåraste roll, att spela den återhållsamme och på samma gång hängivet förälskade mannen som slits mellan sitt äktenskap, konventionerna och den glödande passionen. Trovärdigt slits han mellan hopp och förtvivlan, åtrå och plikt, när intrigen skruvas till och regissören Peter Jankert drar upp tempot mot den oundvikliga undergången...
Teaterrummet i restaurang Bolagets bakficka Magister Gustafsson rymmer för andra gången denne vår en teaterföreställning. Scenkonst Gotland har skapat en skön intimitet som det anstår den här föreställningen, med en sparsam, ändamålsenlig och neutral scenografi.
Vad som på ett mycket generöst sätt tillför den här föreställning ytterligare dimensioner är ensemblens två musiker, cellisten Maya Ögger och pianisten Anders Alm. Den senare står för det musikaliska ackompanjemanget medan Maya Ögger med sin cello skapar en väsentlig del av dramatiken.
De båda lyckas förstärka den bitterljuva musiken om livet och döden, passionen och dess konsekvenser, om kärleken och skulden.

En tillgång
Scenkonst Gotland blir med denna sin första föreställningen en tillgång för det gotländska teaterlivet. Den experimentella föreställningen "Annabelle och trollkarlen", del två i Hans Söderbergs kommande trilogi "Lustans teater" där "Legenden om Eugeni" på Länsteaterns scen 1995 var den första, sjuder också av undersökandets lusta.
Trots att pjäsens två akter delvis talar olika formspråk, den första med en berättare och dialog, den andra tillförs bland annat en oväntad drömsekvens och några monologer, lyckas ensemblen ändå knyta ihop sin historia. Till en början vandrar ensemblen på pekoralets knivskarpa egg, men det visar sig ganska snart att det finns en god balans i föreställningen.
Vi får spegla oss i en historia där vi alla är medverkande i någon grad. Kanske har vi alla upplevt kärlekens fröjder men också dess demoniska styrka eller hur kärleken gjort oss till svikare.
Allt medan den Eros klingade skratt fastnar på våra trumhinnor...