Peter Englunds elddop stundar

Klockan klÀmtar för Peter Englund. PÄ slaget ett offentliggör Svenska Akademiens nye stÀndige sekreterare namnet pÄ Ärets Nobelpristagare i litteratur. SjÀlv gör han allt för att avdramatisera elddopet.

Foto: MIKAEL ANDERSSON / SCANPIX

Kultur och Nöje2009-10-08 04:00
- Jag försöker avmĂ€rkvĂ€rdiga det. Det Ă€r ju trots allt bara ett pris. Jag vet inte hur mĂ„nga mĂ€nniskor som stĂ„r dĂ€r utanför dörren och vĂ€ntar, men jag har talat för betydligt fler IRL.
Det Àr oklart vem han försöker övertyga: sin omgivning eller sig sjÀlv.
Under intervjun i stÀndige sekreterarens stÄndsmÀssiga arbetsrum i Börshuset hinner han prova fler nyskapande böjningsformer för hur tillkÀnnagivandet av Nobelpriset i litteratur ska avdramatiseras.

"AvmÀrkvÀrdifiera" gÄr inte att hitta i Saol, men uttrycker ganska vÀl den vÄnda som Peter Englund försöker bekÀmpa.
- Jag har ju fĂ„tt den dĂ€r klassiska backhopparfrĂ„gan flera gĂ„nger: hur kĂ€nns det? Och jag har svarat Ă€rligt att jag kĂ€nner mig livrĂ€dd inför det hela. Men jag vill framhĂ„lla att jag betraktar det som en fullstĂ€ndigt normal, mĂ€nsklig reaktion. Det vore konstigt om jag inte var livrĂ€dd och jĂ€ttenervös inför torsdagen - dĂ„ vore jag ett monster.
TillkÀnnagivandet av Nobelpriset Àr sedan ett antal Är tillbaka en sÄ vÀlregisserad tillstÀllning att helt vardagliga föremÄl antagit mytiska dimensioner.
Dörrvredet (Àr testat, det Àr trögt, men öppnas genom att vridas Ät vÀnster) och klockan i Àmbetsrummet (sackar, men bemÀstras som vanligt av Akademiens intendent, som med öppen linje till Fröken Ur stÄr beredd att rÀtta till visaren) Àr viktiga ingredienser i det mediala spelet.

Peter Englund Àr medveten om dramaturgin, men har valt att med smÄ medel försöka Àndra pÄ evenemanget sÄ att det passar honom bÀttre. Sannolikheten Àr till exempel stor att han reducerar antalet sprÄk som prismotiveringen lÀses upp pÄ i stÀllet för att försöka briljera pÄ Horace Engdahls vis.
Fast personen Englund lÀr knappast överskugga hÀndelsen. Han ser sig som en del av ett kollektiv, som "Akademiens frÀmste tjÀnare" - men anser egentligen att han som historiker knappast "Àr idealisk för jobbet".
- Jag tycker egentligen att pĂ„ den hĂ€r posten ska det sitta en poet eller litteraturvetare, kritiker eller sprĂ„kvetare. Om det varit tĂ€nkt att jag skulle utse Nobelpristagare pĂ„ egen hand dĂ„ skulle jag naturligtvis aldrig ha tackat ja till det hĂ€r. Men eftersom det Ă€r en kollektiv process kĂ€nner jag mig trygg.

Det Àr ingen hemlighet att Peter Englund tog sig an uppdraget mer av plikt Àn av lust och glÀdje.
I dystrare stunder har han liknat det vid en mobiliseringsorder, i ljusare vid en vÀrldsomsegling.
Rollen som stÀndig sekreterare innebÀr att han Àr tvungen att lÀgga sitt eget skrivande Ät sidan, nÄgot han tidigare kallat för "en dödskyss".
Andra mÀnniskor tackar nej nÀr de erbjuds uppdrag som de inte har lust att utföra. Varför gör inte du det?
- Det finns en tendens i dag att man betraktar alla typer av relationer som villkorade och tillfĂ€lliga. För mig blir det dĂ€r egocentriskt, pĂ„ grĂ€nsen till hedonistiskt - det ska aldrig kosta nĂ„got. Jag menar att ingĂ„r du i en gemenskap Ă€r du ocksĂ„ skyldig att ge nĂ„got tillbaka till den.

Kanske har det med hans arbetarklassbakgrund att göra, tror Peter Englund.
Under uppvÀxten i ett icke-akademiskt hem i Boden fick han lÀra sig att man ska göra rÀtt för sig. För honom var biblioteket och skolan inkörsportarna till litteraturen. DÀrför vÀrnar han minst lika mycket om de icke-mediala bibliotekarie- och svensklÀrarpriserna som om Nobelpriset.
- Det Ă€r verkligen ur hjĂ€rtat kĂ€nt, för jag Ă€r skapad pĂ„ sĂ„dana platser och av sĂ„dana mĂ€nniskor. Det Ă€r en underprisbegĂ„vad grupp, svensklĂ€rare och bibliotekarier, de skulle behöva fler priser.
Fotnot: IRL Àr bland datoranvÀndare en vanlig term som ska utlÀsas "in real life" - i verkliga livet.
+ Född 1957 i Niemisel i Norrbotten. UppvÀxt i Boden.
+ Gick vÄrdlinjen och humanistisk linje pÄ gymnasiet. Studerade arkeologi, teoretisk filosofi och historia vid universitetet i Uppsala.
+ Doktorerade pÄ den svenska 1600-talsadelns vÀrlds- och samhÀllsuppfattning ("Det hotade huset: Adliga förestÀllningar om samhÀllet under stormaktstiden").
+ 1988 debuterade han som författare med "Poltava", en bok som genast blev en kritiker- och försÀljningssuccé. 1993 publicerade han "OfredsÄr", den andra delen i trilogin om 1600-talet. Tredje delen Àr Ànnu oskriven.
+ Fick Augustpriset för "OfredsÄr" 1993.
+ Var professor i socialt och historiskt berÀttande vid Dramatiska institutet 2001-2005.
+ Tog sitt intrÀde i Svenska Akademien 2002 pÄ stol tio. EftertrÀdde Erik Lönnroth.
+ EftertrÀdde Horace Engdahl som stÀndig sekreterare i Akademien i juni 2009.
SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!