Det kallas otendag, fikat som traditionellt serveras pÄ eftermiddagen efter att man varit ute pÄ Äkern och arbetat. DÄ Àr det kaffi u kaka och kanske en sup som gÀller.
- Arbetet ska vara klart till kaffet och dÄ Àr ju ocksÄ arbetslusten slut, berÀttar Harriet Hansson som tillsammans med Rut Edberg och Gungjerd Holmstedt bakat inför dagens kalas.
Fika och arbete
Vi befinner oss i Harriets och hennes mans tidigare Ànge i Levide, nu övertaget av sonen Ingvar Hansson med hustru.
HÀr har det samlats drygt trettio personer i dag. Det Àr folk frÄn byn, slÀkt och bekanta som ska hjÀlpa till med den Ärliga slÄttern.
NÀr arbetet, som görs med lie, Àr fÀrdigt blir det fika som belöning, allt pÄ gammalt vis.
Lisskulla Jakobsson Àr en av dem som varit med och slagit grÀs i dag.
- Jag tycker att det hÀr Àr sommarens höjdpunkt, det Àr sÄ roligt och gemytligt.
- Ja, det Àr gemenskapen som Àr viktigast, att fÄ trÀffas och prata. Bönderna Àr ju ofta ganska ensamma i sina arbeten sÄ dÄ Àr det vanligt att man har kaffekalas för att trÀffas, sÀger Harriet Hansson.
PÄ spisen i den lilla stugan puttrar kaffet, kakorna plockas fram och det dukas upp pÄ lÄngbord. Det doftar nyslaget grÀs och sommar nÀr Ingvar Hansson bjuder till bords.
Att gÄ pÄ kafferep Àr en tradition som strÀcker sig lÄngt tillbaka i tiden och har följt med sedan Ätminstone mitten av 1800-talet. Anledningen att kaffekalasen i Bunge och pÄ PetesgÄrden hÄlls sista söndagen i fruntimmersveckan Àr att man under den veckan traditionellt har haft mÄnga kaffekalas. Rut Edberg berÀttar att fruntimmersveckan i regel har intrÀffat efter höskörden och innan sÀdesskörden. DÀremellan var det lite lugnare och bönderna hade tid att trÀffas och dricka kaffe.
Ta av allt
PÄ borden stÄr vaser med Àngsblommor och fat som svÀller över av kakor eller pirrivittar som smÄkakor kallas pÄ gotlÀndska.
- Du vet att pÄ kafferep hÀr pÄ Gotland sÄ mÄste du ta av alla sorter. Om du inte orkar Àta upp fÄr du en pÄse med hem, sÀger Rut Edberg och skickar över ett kakfat.
- Det Àr speciellt för Gotland, att man fÄr med sig kakpÄsar hem. Förr i tiden brukade det alltid finnas en hög med pÄsar pÄ kakbordet. Jag kommer ihÄg att nÀr de vuxna kom hem frÄn kaffekalas med sina kakpÄsar brukade vi barn alltid slÄss om kakorna de fick med sig, berÀttar Gungjerd Holmstedt.
- Men man tog aldrig mer Àn en av varje sort, det var viktigt. Man Ät alltid upp de sköra kakorna först eftersom de kunde gÄ sönder pÄ vÀgen och sÄ tog man med sig de andra hem, sÀger Rut Edberg.
Inget dÄligt gorÄn
Framför mig stÄr Ätta olika sorters kakor och jag hugger in. Doppar i kaffet och njuter, den ena pirrivitten godare Àn den andra. Det traditionella gotlÀndska gorÄnet Àr vackrast med sina snirkliga mönster. Rut Edberg berÀttar att det finns olika sorters jÀrn som ger olika mönster.
- Förr i tiden bakade man rÄnen i öppna spisen. DÄ anvÀnde man ett jÀrn dÀr det bara blev en kaka Ät gÄngen sÄ det tog lÄng tid att göra dem. DÄ blev det vÀldigt exklusivt med gorÄn.
RÄnet smÀlter i munnen, liksom hÀstskon med sin lite pepparkaksaktiga kolasmak. Jag följer upp med en bit skeivkake, skivad kaka. Kaffet Àr perfekt, solen kikar fram genom en ek och gotlÀndskan kvittrar runtom mig. NÀr jag senare, mÀtt och sockerstinn, gÄr över det nyslagna Ànget har jag en pÄse pirrivittar i min hand. Precis som förr i tiden.