Politik kontra estetik
Den nya "Sarah Palin-looken" med hår, glasögon, dräkt och accessoarer efter vicepresidentkandidaten Sarah Palin toppar modet i USA i höst.
Numera hör vi ofta att politiker måste "göra sig" eller "gå hem" i teve genom att på högst trettio sekunder uttala hela sitt budskap övertygande. Det sägs att politikers utstrålning bestämmer hur medborgarna väljer.
Den som frågar om hur det är med den saken får samtidigt höra att det är väl ändå de politiska sakfrågorna som bestämmer hur vi väljer. Men mängder av undersökningar visar att vi väljare styrs av känslor och sinnen. Vi styrs till cirka nittio procent av kroppsspråket, utseendet och utstrålningen när vi väljer. Sakfrågorna är bara tio procent av vårt intresse när vi ser på våra politiker, sägs det.
Det flesta medborgare i vårt land anser nog att politiker arbetar med verkligheten. Politik är realism. Vi anser också att våra artister och konstnärer arbetar med estetik och känslor. Estetik är känslor och sinnen.
*
Efter det senaste riksdagsvalet sa många väljare att Göran Persson förlorade på att han är en buffel. Rent verkligt och sakligt är Göran Persson en människa. Varför liknades han vid djuret buffel? Vad var det för sinnen och känslor som liknande Persson vi en buffel? Är inte den jämförelsen i högsta grad sinnlig och därför estetisk och inte alls politisk?
Det sägs att många tycker att Fredrik Reinfeldt ser ut som en sorgsen hund. Varför liknas Reinfeldt vid en sorgsen hund? Är inte det en sinnlig och estetisk jämförelse eftersom Reinfeldt rent sakligt är en människa och inte en hund?
Sådana här jämförelser finns inom politiken i det oändliga. Gustav II Adolf liknades vid ett lejon, Winston Churchill liknades vid en bulldog, och nu senast Nicolas Sarkozy som liknas vid en kortbent ettrig tax.
Det är vanligt att påstå att medierna skapar och levererar den här estetiken. Sarah Palin är ett gott exempel. Men ska då inte medierna enbart återge saker och ting som de ser ut i verkligheten och inte blanda ihop det med känslor och estetik?
Journalister menar att de granskar på samma sätt som man håller upp en spegel. Spegelbilden är en sann bild av verkligheten. Det är därför inte mediernas och journalisternas fel att spegelbilden av politikerna ser ut som den gör och blir.
Nej, säger kritikerna, medierna manipulerar spegelbilden av verkligheten och fyller den med känslor och estetik. Slutsatsen är att politik handlar i högsta grad om estetik.
*
Förutom den yttre estetiken omkring varje politisk aktör handlar det också om livshistoria och levnadsberättelser. Olof Palme tog steget från överklass ned till arbetarklass, tänker vi. Det är en bra berättelse som många gillar. Carl Bildt är från överklass men har aldrig rört sig därifrån. Det är ingen bra berättelse.
Göran Persson var en vanlig arbetargrabb som blev statsminister och liknades vid landsfadern Per Albin Hansson. Det var en bra berättelse som många gillade, i början.
Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin är nästan födda i politiken. Ingen av dem har en spännande berättelse att komma med. Tråkiga berättelser går inte hem - när estetik och känslor styr.
Att säga att politik enbart är ett arbete med olika sakfrågor är en myt och en fördom.
Så jobbar vi med nyheter