–Jag och Klasse kommer även göra banjo- och gitarrlustigheter som mellanakter, säger Lasse Åberg som kan se tillbaka på ett år med många spelningar för den kultförklarade duon där Visby förmodligen blir den sista för året.
Han berättar att starten gick på Sweden Rock-festivalen i somras och att de därefter gjort runt tolv spelningar.
–Vi spelar ju inte för vårt uppehälle, som många yrkesmusiker, utan spelar på lust vilket är den yttersta lyxen, säger han.
På frågan om vad spelningarna betyder för honom personligen svarar han:
–Det är kul att sjunga, även om jag inte är någon sångare, men jag har ju skrivit låtarna själv så då känns det extra motiverande!
Det var 1979, det vill säga för snart fyrtio år sedan, som Lasse Åberg och Klasse Möller debuterade som Trazan och Banarne efter att Lasse Åberg fått en beställning från SVT om ett barnprogram till jul. För att inte skapa ytterligare ett blekt program med tomtar valde Lasse Åberg att göra det precis motsatta. Trazan Apansson från djungeln med sin apkompis Banarne såg dagens ljus. Att programserien skulle bli så omåttligt populär kunde inte ens drömma om.
–Det finns inte med i ens huvud att man ska hålla på i 40 år! Om någon sagt det skulle jag ha bett den personen ta kontakt med en psykiatriker, säger Lasse Åberg.
Den här intervju görs via telefon och Lasse Åberg är ingen yvig och bullrig person, det märker man, men över telefonlinjen kan man ändå ana att han efter den kommentaren ler en smula.
Lasse Åberg och hans fru Inger är sedan många år tillbaka deltidsgotlänningar och han berättar att de nyligen lämnat Gotland men att de snart är tillbaka.
–Vi har dubbla ateljéer så vi kan jobba var vi än befinner oss. Vi var på Gotland för tio-tolv dagar sedan och kommer i slutet av oktober igen. Eventuellt firar vi jul där.
På Gotland har Lasse Åberg spelat in en del filmer med Torbjörn Axelman, i slutet av 1960-talet, men även sketcherna med Pulver och Nicko, från Trazan-programmen. Jag undrar om Gotland har någon speciell inverkan på det han skapar, multikonstnär som han är.
–Jag har skrivit och tecknat mycket på Gotland men det har inte så mycket med produkterna att göra, det kan man inte säga, säger Lasse Åberg men går med på att jo, ja, Gotland kanske ger kraft eftersom ”man är ifred”.
–Det är dels speciellt eftersom det är en ö, man kommer ifrån en massa saker, men sedan så bor vi väldigt fint, det är en fin miljö.
Vi återkommer till Trazan och Banarnes popularitet, att de lever vidare tror Lasse Åberg beror på att barnkultur recyclas.
–Föräldrarna, eller numera är det kanske far- och morföräldrarna, berättar hur kul de hade och tar sedan med barnen på våra konserter. Alla bra barnprogram återkommer och så det kommer ju nya barn, säger han och fortsätter:
–Det är riktigt häftigt när en sexåring kommer fram till mig, som är gravt medelålders, och känner igen Trazan Apansson.
Sedan är det det där med bananerna. Att Trazan och Banarne så att säga var pionjärer, före Bananer i pyjamas och Sean Banan.
–Vi var först med bananer! Bananer är fruktvärldens clown. Den är rolig, har en freudiansk form. Den är skojigare än ett äpple!
Som sagt, tolv spelningar har det blivit hittills och för dem som missar Visby-spelningen får man antingen köpa sångboken ”Zing along time” som släpps till våren eller hoppas på att Trazan och Banarne i framtiden åter äntrar en gotländsk scen.
–Jag har svårt att tro att vi kommer spela så många spelningar nästa år som vi gjort i år. Vi lever ett fritt liv och får vi ett erbjudande om att spela igen på Gotland så säger vi ja eller nej. Vi får se.