Praktverk som glädjer en gotländsk hovstallmästare
Hos hovstallmästare Mertil Melin, bördig från Stånga och en av de mest framgångsrika militärer Gotland fostrat i modern tid, torde det nya praktverket om "Beridna Högvakten" inta en hedersplats i bokhyllan.
Den beridna högvakten i Stockholm har anor från Gustavs Vasas tid och få stockholmsturister har kunnat (eller velat) undgå att ta del av detta "skådespel för öga och öra", som kungen skriver i ett förord till boken. Men som bekant är intet riktigt heligt och därför hotades högvaktens existens under 80-talet. Av besparingsskäl skulle den beridna högvakten dras in och ersättas av - ja, Gud vet vad... Så blev det nu inte. En stiftelse och en förening bildades. Den förstnämnda skulle "äga, förvalta och förnya", hästbeståndet medan försvaret skulle svara för stallar, ryttare med mera. Bland de första entuisasterna fanns Hodder Stjernswärd, tidigare regementschef på Gotland och TV-kommentatorn Anders Gernandt. Idag är landshövding Mats Svegfors ordförande i "Stiftelsen för den Beridna Högvakten" medan hovstallmästaren, Mertil Melin, ingår i dess styrelse. Drygt 20 företag samverkar med och stimulerar "Beridna Högvakten" ekonomiskt med drygt en miljon kronor årligen
Idag rider 34 dragoner högvakt med 22 musiker, pukhäst och anförare främst, från Lidingövägen genom Stockholms centrala delar fram till Slottet, där vaktavlösning till häst sker 45 gånger årligen. 75 utbildade hästar och reserver behövs för högvaktstjänsten och tio unghästar nyrekryteras varje år för utbildning på Flyinge och Strömsholm.
I sin bok berättar Jan Mårtenson, förutom författare också tidigare ambassadör och hög FN-tjänsteman, om detta men än mer om historien. Han inleder med "några tankar om hästen" och konstaterar att även "om formerna för vår gemenskap med hästen har förändrats genom årens lopp" så finns "fortfarande den nära relationen kvar mellan människa och häst sedan historiens gryning".
Man kan säga att den beridna högvakten, eller i varje fall högvakten, har anor sedan Gustav Vasas tid då den första "vaktstyrkan till kungens skydd och försvar" organiserades. Den första beridna högvakten utgick 1906 - men lika länge som kungamakten funnits har alltså ett "skyddsbehov" förelegat.
Redan innan hästarna kom med i bilden utgjorde vaktparaden en attraktion i den svenska huvudstaden; en institution blev den på allvar under senare delen av 1800-talet. Författaren Hasse Zetterström skriver om 1920-talets Stockholm: "En av Stockholms största sevärdheter är absolut vaktparaden. Om en stockholmare befinner sig utomhus kl 12 så beger han sig genast till någon av de gator paraden passerar. Hans dag kan annars anses förlorad."
Men det är ju inte enbart i samband med vaktparaden som Hovstallets tjänster tas i anspråk. Det sker också bland annat vid statsbesök, i samband med riksdagens högtidliga öppnande och vid de audienser då nya ambassadörer ska lämna sina kreditivbrev till kungen på Slottet. Hovstallet har också hand om de kungliga bilarna med en Daimler från 1950-talet som juvelen i samlingen. Mårtenson skriver: "Hovstallet fyller alltså viktiga funktioner både i statscermionella sammanhang med historisk anknytning och i samband med mera vardagliga, bilburna transporter."
Ord som bör värma hovstallmästare Melin!
Sammanfattningsvis kan sägas att vi självfallet har många ting, institutioner, traditioner och strukturer som är värda att bevara. Den beridna högvakten utgör utan tvivel en länk i denna kedja. Att högvaktens historia nu dokumenterats på detta förtjänstfulla sätt är synnerligen värdefullt - vad än framtiden må bära i sitt sköte.
Så jobbar vi med nyheter