Bauman och hustrun Janina bodde i en gammal förortsvilla, knappt synlig inne i en övervuxen trädgård. Vi kom till rätt adress men blev ändå litet osäkra. Det var oväntat att en så berömd man som Bauman bodde i ett förfallet hus som knappt syntes.
Då, 2003, var Bauman högaktuell i medierna eftersom han talade och skrev flitigt om möjliga orsaker till de stora ungdomsprotesterna i Rom, Genua och Seattle mot globaliseringen och den ekonomiska maktstrukturen i världen.
Bauman har skrivit drygt femtio böcker. Hans bok "Det individualiserade samhället", som kom på svenska 2002, blev en bestseller som analyserade tidens skeende och proteströrelserna för tio år sedan.
Bauman har alltid talat övertygande om hur byråkrati och rationalitet förgör goda sidor i samhället och hur allt det goda försvinner i konsumtionshysterin - där den enskilda lilla människan blir otrygg och ensam. Konsumtionssamhällets lockelser och inbillade frihet förgör all solidaritet, menar Bauman.
Fyllde Södra teatern
Nu, vid 86 års ålder, är Bauman lika aktiv som alltid. I mitten av augusti fyllde han Södra teatern i Stockholm med ung publik. Han talade om vår tids osäkerhet. Han talade om våra politikers oförmåga och att det är hög tid att återta Makten från den diffuse härskaren som kallas Globaliseringen.
Att makt och politik skiljs åt alltmer är svaret på varför många människor i urbana samhällen känner en allmän osäkerhet i sin tillvaro. Allt är snart globaliserat och gamla normer och lagar gäller inte längre.
Ingen påtaglig makt styr egentligen. Politikernas roll är ett skämt. Det är hög tid att Ni gör något åt det, säger Bauman till dagens unga.
Baumans profetior är dystra. Dessutom säger han att framtiden är omöjlig att säga något om. Vi måste utgå från nuet, säger han.
Bauman har påverkat många, men med åren är han mindre villig att uttala bestämda åsikter. Han senaste bok är "Culture in a liquid modern world".
Om nu Bauman blivit osäker på att uttala sig om mänsklighetens väg in i framtiden - så har han idag en åsikt kvar och den är att Europas enda chans att återfå en ställning i världen är genom kulturen.
Återigen blir alla hänförda av profetens ord. Byråkratiernas och institutionernas funktionärer inom kulturvärlden blir lyriska inför Baumans frälsningstanke om att ge kulturen rollen som ett vapen mot eländet.
Nu är det tyvärr så att om man talat med Bauman om kultur så vet man att det inte är dagens kommersiella konsument- och jippokultur som Bauman talar om som det sista hoppet för Europa. Nej, han menar kulturtraditionerna och kulturarvet.
Det är allt från bevarandet av gamla städer, alla unika museer, musiken, teatrarna - till hela floran av lokala kultur- och intresseföreningar. Det är det rika ideella kulturarbetet - som är unikt för just Europa, menar Bauman.