Prostval

Ibland vårt prästerskap det är en vånda, man bråkar vilt, nu är det dags igen,
Och man har baksmälla varenda mån´da: "Månntro om det jag sa igår gick hem?"
Men i sin himmel sitter Herren grånad och tittar sorgsen ner på sin planet,
Hur budskapsbärarna för guld och sedlar, ett ganska magert kärleksbud förmedlar,
Det är förvisso ingen hemlighet:
Att där bland getterna och ibland fåren, där finns det många svarta exemplar,
Som letar intensivt bland rosensnåren, till törnekronor finna mat´rial,
Och nu i dessa dagar har dom funnit, små tynnestaggar, som och sprider gift,
Det hände efter några dar förrunnit, sen man valt domprost uti Visby stift!

När den som valts vi hörde presenteras, vi tänkte att här har dom hittat rätt,
En kille som, och det bör observeras, kan tjäna folket bäst på alla sätt.
Och bära fram det budskap som vi lärt oss ska lyda: "Älska nästan som dig själv"
Men vi får höra saker som "förfärt" oss, med falska budskap har dom undernärt oss,
pirater seglar här på livets älv!
Här blir det slagsmål om apostlajobben, att få bli domprost rätt hög status ger,
Nu hörs ett par som menar sej fått nobben: "Det är hos oss det finns meriter fler.
Det är hos oss, ja det ska alla veta, som budskapsbärandets förmåga fanns,
Och utan att i våra kretsar leta, man valt en nollfigur från kyrkans svans!