"Putsytan bör inte bearbetas förrän bruket har satt sig"

Av hennes uppsats i Byggnadshyttans nyutkomna skrift framgår - föga oväntat- att detta med kalkputs är ett komplext problemområde. Det handlar om att välja rätt material i fråga om bindemedel och sand och att känna till hur dessa material samverkar med varandra och väggen. Det handlar också om hur man blandar. Till detta kommer själva hantverket. Hur skall man behandla väggytan, hur skall man applicera bruket, bearbeta ytan,för och eftervattna med mera med mera.
Kristin Balksten har gjort omfattande studier av hantverkets betydelse för putsens hållbarhet. Hon berättar ingående om de 32 provytor som tillverkats, hur ytorna bearbetats på olika sätt och med olika verktyg och om vilka resultat som nåtts när man bearbetat en färsk yta eller när man gjort det efter 20-30 minuter då bruket satt sig.
Kristin Balksten presenterar det som en odiskutabel sanning att man skapar en rad oönskade effekter om man bearbetar en putsyta medan bruket är mjukt och färskt. Väntar man åstadkommer man bland annat ökad motståndskraft mot frost, materialet blir mer homogent och putsytan får en öppen struktur, som är väl mottaglig för kalkfärg.
Till slut konstaterar Kristin Balksten:
"Slutsatsen är därmed att en putsyta aldrig bör bearbetas förrän bruket har satt sig och sprickorna har börjat uppkomma annars är risken stor att ett inhomogent material med låg frostbeständighet skapas."

"Putsytan bör inte bearbetas förrän bruket har satt sig"

Kristin Balksten är doktoranden som startat forskning kring kalkputsproblematiken. Hittills har forskningen berört frostproblematik i porösa material samt hantverkets påverkan på materialets porstruktur.