Ut på väg 140 mitt i sommaridyllen möts man av en stor port med SALEM, hebreiska för fridens boning, ovanför. Som en lämning av den gamla baptistkyrkan, som än idag ger någon slags högtidlig känsla.
Den högtidliga känslan börjar slåss med det vulgära och råa. När jag plötsligt står framför en stor plansch där fotografparet hänger nakna, fastbundna i ett träd från ett typiskt gotländsk strandklimat.
– Känner du igen platsen? Det är här nere vid Ekstakusten, säger Lennart Kaltea, ägare av Gallery G i Eksta.
Ansiktena är täckta av stora vita kulor, vilket bidrar till att fotografiet etsar sig fast i hornhinnan. Utan att ha någon konstkritiker bakgrund, sköljer någon slags känslovåg över en.
Lennart berättar att det projektet, som han och Jeanette Andersson gör, är en pågående process som i framtiden förhoppningsvis ska bli utställning och finnas till i ett större sammanhang.
På båda sidorna av salen hänger stora upptryckta fotografier längs rep, uppmonterade på vitmålade grenar. Kontrasten av grenarna som liknar skelett blandas med det organiska repen och motiven ger en komplett känsla. Ena sidan är dedikerad till delar av Lennarts utställning, och den andra Jeanettes arbete från bland annat böcker och samarbete med artisten Stefan Sundström.
Under en förmiddag visar Lennart fotografier och skulpturer medan han lyfter ett samtal om samhället, tid och rum.
– Fotografierna utgår från en fragmenterad värld som jag sammanställer för att skapa något nytt, säger Lennart. Han fortsätter berätta om hur fragmenteringen ger en möjlighet som intresserar honom.
Efter frågan om han kan beskriva sina fotografier lägger sig en tystnad, kan tilläggas att kameran rullar medan, man ser att hjärnkontoret går på högvarv. Han förklarar hopplösheten att sätta ord på sitt arbete.
– Att översätta en bild i ord räcker inte till då det är känslobaserat och en så komplex känsla. När man betraktar ett verk och sen ska föra över den till ord gör att man tappar bort sig på vägen, så fungerar det för mig.
Trots hopplösheten och tystnaden förstår icke-insatt men nyfiken människa som mig. Processen är något pågående för konstnären och delar av målet blir för betraktaren att bestämma.
De obarmhärtiga fotografierna kan man inte rymma från, för här måste du uppleva dem. Och när du låtit dig uppleva alla känslovågor från konsten som väcks går du från galleriet upptagen av dina tankar och möjligen lite mer kultiverad.