Hon kommer ihåg att det var Alfons Åberg vi såg för ungefär ett år sedan, men det är framför allt stämningen hon minns. Känslan som slår de flesta av oss när vi tänker på bio.
JAG MINNS MINA egna första biobesök så väl. En gång trodde jag att vakten skulle stoppa mig och en gång ljög jag och sa att jag måste gå på toaletten bara för att komma ut från biosalongen och många gånger har jag suttit kvar och gråtit. Att gå på bio är något alldeles speciellt och trots känslostormarna älskar jag det!
Pongo och de 101 dalmatinerna visades på Rondo i Klintehamn och jag och min kompis var där. När äventyret hade, som det sig bör, fått ett lyckligt slut och lamporna i salongen tändes var vi också ganska slut av anspänning. Vi hade varit totalfokuserade på handlingen och ingenting runt omkring oss existerade. Min vän hade till och med tuggat på sitt skärp så att metallspännet var alldeles buckligt.
EN ANNAN FILMUPPLEVELSE var tillsammans med min äldsta storasyster som tog mig med på E.T. i Stockholm, fortfarande en favorit jag gärna ser igen. Jag uppnådde inte åldersgränsen och i kön till salongen var jag toknervös för att någon vakt skulle lägga en tung hand på min axel och säga "Hörrudu, hur gammal är du egentligen?". Det skedde inte, vi kom in och jag är i dag väldigt glad över att ha sett denna fantastiska film på filmduken. Under första scenen blundade jag dock, när rymdfarkosten landade och människor letade i skogen efter E.T. och hans vänner. Den var så mörk och hotfull. Jag kan än i dag känna obehag av den scenen när jag ser filmen.
Året därpå var jag och pappa på bio och såg Jedins återkomst (Star wars). Det var många bra filmer som kom under den perioden! Under filmen blev jag rädd och ville gå ut ur salongen, det var när Jabba the Hutt dök upp. Han var inte söt på något sätt men det hela uppvägdes lyckligtvis med de urgulliga ewokerna.
Som barn ville jag helst se animerade filmer men efter Den långa flykten var inte det lika intressant, ingen dålig film alls men ruskigt otäcka bilder för ett barn. Trots att jag inte vill se den igen har den en plats i mitt hjärta tack vare filmmusiken, bland annat Art Garfunkels Bright eyes... Oj oj vilken låt!
DEN SLOGAN SOM lyder "film är bäst på bio", instämmer jag helt med. Det är något alldeles visst med att välja rulle, köpa biljett och sedan gå in i den mörka lokalen och under ett par timmar bli road, skrämd, provocerad eller till och med lite förälskad i någon karaktär, om än tillfälligt. Oavsett vad du känner är det okej, det finns varken rätt eller fel reaktioner. Det finns bara en stor, vit duk som under ett par timmar bjuder dig på en resa i tid och rum... och doften av popcorn