Rädd Jonas Malmsjö utan trikåer

Naturligtvis är det ingen klassisk "Hamlet" som får premiär på Dramaten nu på lördag. Inga trikåer, ingen stenborg, inga svärd. Konstigt vore väl det.
Vare sig Staffan Valdemar Holm eller hans fru, scenografen Bente Lykke Møller, är kända för att ty sig till det traditionella. Dramatens stora scen är draperad i ljusbruna tygskynken och på den står ett antal soffor i olika bleka, gråbruna nyanser. Kläderna ser ut därefter: kostymer åt herrarna, strama klänningar åt damerna. Då och då skriksjunger skådespelarna med i musiken av bandet CocoRosie.
- Du kallar den skruvad, säger Jonas Malmsjö efter repetitionen. Men jag skulle vilja kalla den udda. Egen, fortsätter han och rättar till sina glasögon.

trots sin egenhet är Dramatens "Hamlet" klassisk på ett sätt: Hamlet är fortfarande Hamlet. Den rasande, hämndlystna prinsen.
Hurdan är din prins Hamlet?
- Jag vet inte hurdan min Hamlet är. Jag har jättesvårt att svara på den frågan. Jag har aldrig kunnat beskriva mig själv med tre ord heller.
För ett ögonblick ser han irriterad ut, som om frågan var helt uppåt väggarna korkad. Men efter paus lutar han sig fram i stolen.
- Låt mig säga så här: "Hamlet" är den pjäs jag har sett överlägset flest versioner av. Både på scen och på film. Och när det blev klart att jag skulle göra den här rollen, så bestämde jag mig ganska tidigt för att lägga ned den biten. Att komma till kollationeringen så blank som möjligt. Att inte se om alla filmerna eller resa och se olika uppsättningar. Jag ville behandla den "som vanligt".
Citationstecknen över de sista orden antyds bara. Det är ganska uppenbart attt "Hamlet" - pjäsernas pjäs - inte kan behandlas som vanligt. Han lägger till något om att det är "förenat med livsfara" att göra den här rollen.
Hur reagerade du när du fick rollen?
- Jag blev skitglad.
När blir man livrädd?
- Omedelbart. Sen blir det bara värre.
På vilket stadium av livrädsla är du nu?
- Åh, herregud... du skulle inte tro mig om jag sa det. Det är... läskigt. Det är det. Men samtidigt älskar jag ju den här pjäsen och den här föreställningen.
Hur ser du på kärleken mellan Hamlet och Ofelia?
- Den finns i allra högsta grad och det är en oerhörd kärlek. Den är ingenting annat än äkta och sann. De älskar varandra.
Men det finns ju något där som skaver?
- Ja det gör det verkligen. Det är ju världens märkligaste kärlekspar för de gör slut det första de gör. Och sen går det utför. I den här föreställningen understryks deras kärlek väldigt mycket. I originalmanus är ju Ofelia ganska ogripbar. Här har de fler möten.
Men visst är väl Hamlet rätt självupptagen?
- Ja det är klart att han är. Men för helvete - vad är det första som händer? Han får veta av sin döda farsa att farsan blivit mördad av Hamlets farbror, som nu ligger och knullar med hans morsa. De gör ju inget annat än knullar. Jag menar, det är hårda papper. Hur skulle man ta det själv?

Han ser lite irriterad ut igen. Lutar sig tillbaka och ser på sig själv litegrann i en stor spegel. Rättar till glasögonen och säger:
- Han får ju ett mindfuck. Ett rejält mindfuck. Och lägg ett stort ego på det så har vi en klassiker.
I höstas var det tungt för Jonas Malmsjö. Dramaserien "Labyrint" i TV4, där han spelade en av huvudrollerna, lockade bara färre och färre tittare. Dessutom fick han en allvarlig infektion i bröstbenet och sjukskrevs från Dramaten, där han spelade i "Ett drömspel". Sviterna efter infektionen har inte gått över.
- Jag är långt ifrån frisk. Läkarna säger att det kommer dröja ett helt år innan jag är helt återställd. Så mycket mer än så här ska jag inte arbeta.
Vad händer om du anstränger dig?
- Bröstkorgen svullnar. Det är lite unikt! Ska man ha en sjukdom, ska den vara allvarlig och sällsynt. Jag hoppas att det blir min egen sjukdom: Malmsjös sjukdom.

Rädd Jonas Malmsjö utan trikåer

Stora scenen, huvudrollen i "Hamlet", Dramatenchefen Staffan Valdemar Holm regisserar. Kan det bli större?- Det är klart att det är en stor grej, säger en klädsamt blygsam Jonas Malmsjö.