Rak historia på njutbar prosa

John Nielsen, halvgammal tilltufsad frilansjournalist med brokigt förflutet, är huvudperson också i Åke Smedbergs senaste kriminalroman, Blod av mitt blod. Den följer gamla beprövade deckarspår med tonvikten på händelserna. Psykologisering är ju numera ett måste inom genren och finns också här, men tillåts inte floskla ut sig.
När det handlar om mord, förövare och poliser vill jag ha en någorlunda rak historia på njutbar prosa. Det serverar Smedberg i Blod av mitt blod. Att hans litterära förmåga sträcker sig långt därutöver vet den som följt hans författarskap, men gudskelov är han insiktsfull nog att låta genren bestämma berättandet.

John Nielsen var en smågangster i unga år. Så fick polismannen Lasse Henning ögonen på honom, såg till att han slutade med fifflandet och ordnade tidningsjobb åt honom. Mellan dem utvecklades vad John trodde var djup vänskap. Men när Lasse dör knall och fall börjar den ena uppgiften mer osannolik än den andra sippra ut om honom. John står först handfallen men beslutar sig för att jaga rätt på sanningen om Lasse.
Det för honom mitt in i en rad våldsamma händelser. Ett par mord och knarkmaffians metoder flyter till ytan. Lögner och sanningar korsar varandra och en psykopat som kanske är farligare än han är galen lägger ut rökridåer.
Självklart skriver Åke Smedberg in mer än en mänsklig tragedi i sin historia, men han gör det med små bokstäver och utan att de faller utanför ramen för berättelsen.
Blod av mitt blod är spännande. Den erbjuder oväntade händelseförlopp. Och den är välskriven. Med andra ord, ett utmärkt semestersällskap!