Reinfeldt kontra "Mona"
För inte länge sedan röstade svenskarna efter klasstillhörighet. Och röstade på partier - inte i första hand på personer. Val efter val var vi trogna ett visst parti och partiet hade samma profil val efter val.
Reinfeldt - vem är denne till synes sorgsne man? "Ensamvargen" kallas han av Anita Kratz i en ambitiös bok på 500 sidor. I flera år har hon följt den stele och försiktige Reinfeldt.
Med en närmast otrolig konsekvens har den nuvarande statsministern gjort om moderaterna och skapat det nya blocket, Alliansen. Kanske en av de stora förnyarna i svensk politik.
Borta är det gamla överklasspartiet som på Östermalmsvis föraktfullt kallade huvudmotståndarna "såssar". Borta är det gamla närmast fanatiska skattesänkarpartiet á la Bo Lundgren. Reinfeldt har gjort en skarp gir vänsterut.
Socialdemokrati-light
Till vänstersvängen hör att acceptera Välfärdssverige. Reinfeldt beundrar lagspelaren Ingvar Carlsson. (Och nu senast Tage Erlander!) En av de ledande i gänget kring Reinfeldt, Gunilla Carlsson, beskrev sig i ett inspirerat ögonblick som "kollektivavtalsfantast".
I valrörelsen 2006 framträdde partiet helt fräckt som det nya "Arbetarpartiet". Högermänniskorna känner inte riktigt igen sig men vem kan klandra en vinnare?
Och vinnare blev han, Reinfeldt, i valet 2006. Genom att lägga sig nära socialdemokraterna kunde han lägga beslag på deras paradgren - sysselsättningen. Budskapen kan bli till förväxling lika. Väljarnas fråga blir då: vem av de två tror jag på som statsminister? (För närvarande har Reinfeldt 60 procent medan Mona Sahlin rasat till 20 procent.)
Kontrollfreak
Reinfeldts trovärdighet ligger knappast i någon större charm. Kratz tycker att han har svårt för journalister. Han ensam bestämmer - inte Borg - men är inte buffligt som Persson. Innan Reinfeldt bestämmer har han noga tagit reda på vad alla andra tycker. Extremt påläst och en bra talare.
Reinfeldt är präglad av den nya medelklassens dagis- och radhuskultur. Han är en omtänksam kontrollfreak som städar sex timmar varje söndag. Frågan är om inte detta tilltalar fler än professorerna i statskunskap insett. Denna charmlösa vanlighet kan vara ett vapen, tror Kratz.
Tror Reinfeldt själv på sin förkunnelse á la Socialdemokrati-light. Är det bara beräkning för att vinna val? Hur trovärdigt är det i längden? Tyvärr ställer Kratz inte de frågorna på allvar.
Född in i Rörelsen
"Mona" föddes som Mona Andersson in i Rörelsen. Från början tycktes hon gå spikrakt mot toppen. Framförallt blev hon Ingvar Carlssons skyddsling. Håkan Bengtsson har i "Mona Sahlin tur och retur" beskrivit Sahlins insats som vallokomotiv i 1994 års valrörelse.
För första gången försökte sig det ärevördiga SAP på amerikansk valstrategi - visserligen gömdes de amerikanska "konsulterna" undan. Monas lyste med sin förmåga att hantera journalister och formulera sig slagkraftigt i TV. Hon var kvinnan i tiden. Hon och ingen annan skulle efterträda Carlsson.
Så kom Tobleroneaffären. Den lutherska socialdemokratins dom blev hård. Inget slarv här inte - och Mona är extremt slarvig. Hon föll och föll hårt. Det blev att trycka i hörnen i många år. Persson styrde och ställde och skämde ut Mona offentligt.
Monas handikapp
Christer Isaksson har skrivit den mest kompetenta boken om den utslagna statsministerkandidaten som kom tillbaka, "I väntan på Mona Sahlin". Isaksson anser att oppositionsledaren har flera allvarliga handikapp. Att vara kvinna till exempel!
Han konstaterar också, att Mona har sår kvar från nederlaget. Vågar hon satsa för fullt? För att vinna valet 2010 mot Reinfeldt är det nödvändigt.
Isaksson spår - något förvånande - att Monas kurs kommer att ligga åt vänster i valet 2010. För att återställa den rättvisa och jämlikhet som gått förlorad.
En vänsterkurs blir också följden av det nya partnerskapet med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Mona har målmedvetet satsat på att bygga en motallians för att kunna vinna valet. Stora delar av rörelsen är hårt emot.
Blir det vänsterkurs?
Men kommer inte vänsterkurs och vänstersamarbete att skrämma bort dem som skulle vinnas - medelklassväljarna, läs storstadsväljarna i mitten? Isaksson ställer frågan men vet förstås inte svaret.
Överhuvud har Isaksson svårt att dölja sina tvivel. Är socialdemokratin samlad att möta utmaningen från Reinfeldt? Det tycks vara ont om medlemmar, ont om nya idéer och ont om kapabla medarbetare. Räcker Mona Sahlins unika politiska begåvning till för att göra det Persson misslyckades med 2009 - att mobilisera både partiet och väljarna?
Tre högaktuella böcker således även om de inte är pinfärska.
Så jobbar vi med nyheter