Ridning som terapi

På en gård i Sproge, driver Gundela Viberg företaget Via Equi - Ridterapi & Rekreation. Där erbjuds bland annat ridning för funktionshindrade. Den här morgonen ska Emrik Gullin rida. Han har precis tagit in islandshästen Vàkur från hagen och står nu och borstar honom.
Det enda som bryter den avkopplande tystnaden, är en tupp som då och då gör sig hörd. Lugn och ro är a och o, när Emrik ska rida. Han har autism vilket bland annat innebär att han har nedsatt förmåga till socialt samspel och att det är mycket viktigt med rutiner. Det kan också finnas ett motstånd till att lära sig nya saker. Men för Emriks del är det sällan ett problem när det kommer till ridning.
- Han kan vara jättearg och inte vilja någonting, men så kommer vi hit och då rinner allting av honom och han blir på gott humör. Det är någonting med djur, berättar hans mamma Madelene Gullin.
Samspel är viktigt
Hon står i stalldörren och tittar på medan sonen borstar och gör i ordning islandshästen Vàkur eller "Kurre" som Emrik kallar honom.
- Mamma, säg hej till Kurre, uppmanar Emrik.
En uppmaning hon får flera gånger under den närmaste timmen. Han har nämligen lärt sig att det är viktigt att hälsa när man möts och att säga hejdå när man skiljs åt. Något som inte alls var självklart då Emrik började rida.
- På våren tappar han pälsen, berättar Emrik medan han med långa drag drar borsten över Vàkur som verkar ha svårt att hålla ögonen öppna.
- Nu sover han tror jag, säger Emrik.
Fyra hovar
Gundela hjälper Emrik att hålla upp ena framhoven så att han kan kratsa den.
- Han är duktig. Han tappar inte balansen, säger Emrik.
De räknar varje hov.
- Ett, två, tre, fyra.
- Mamma, klappa Kurre, säger Emrik.
Träns och sadel på hästen, hjälmen på ryttaren och det är dags att gå ut till ridbanan.
Emrik leder Vàkur mellan några bommar som ligger på marken. Gundela följer honom med blicken hela tiden.
- Vänster, vänster och sen höger. Titta på Kurre. Sen kan du gå slalom mellan konerna där borta. Glöm inte att titta på hästen. Bra!
Bolla från hästryggen
Nu är det äntligen dags att rida. Emrik kliver upp i sadeln med hjälp av en stegpall och får sen en liten boll i handen. Mamma Madelene leder Vàkur medan Emrik och Gundela kastar bollen mellan varandra. Ett sätt att träna höger och vänster och samtidigt hålla balansen.
- Nu är det dags för trav, säger Gundela.
Emrik ler och behöver knappt hålla i sig i sadeln under traven. För att ytterligare träna balans och kroppskoordination men även benstyrka, får Emrik stå upp i sadeln när de tar några hopp över ett litet hinder. Sen är det dags för Emrik att leda in Vàkur i stallet igen. När sadel och träns har plockats bort släpps Vàkur in i en box och Emrik ger honom lite havre som belöning.
- Varsågod, säger Emrik och tackar Vàkur för ridturen.

Ridning som terapi

– Wow!, utbrister Emrik Gullin när hästen saktar av från trav. Han är tretton år och autistisk. Det var tre år sedan han för första gången provade på att rida.