Rigmor Grönjord målar med ull och lin

Rigmor Grönjord är först ut av fyra mycket intressanta konstnärer på Körsbärsgårdens galleri i Sundre den här sommaren. Med vernissage i dag ställer hon ut sex större vävar och en del måleri och samtidigt presenteras hennes rykande färska biografi, skriven av Jan Brunius, före detta chef och intendent vid Gotlands Konstmuseum.
Stockholmskonstnären Rigmor Grönjord blev sommargotläning redan 1966 då hon tillsammans med konstnären och maken Rune köpte den lilla gården Odvalds i Fide. Sommarhuset med ateljé har varit utgångspunkten för flera separatutställningar på Gotland, FGK 1990, Konstmuseet 1994, Skåls i Näs 2001 och nu Körsbärsgården vars trädgårdar för övrigt står i full blom tre veckor tidigare än vanligt.
Med den här utställningen fortsätter hon att utveckla det formelement som betår av ett omvänt V och ofta innehåller ett antal slåar och som hon förändrat mot abstraktionen och vidare mot det ickeföreställande. Inspiration har hon hämtat från ljus och dagrar i naturen och ytor och former från Elinghems ödekyrka i Hangvar.
Starkast intryck av ödekyrkan har hon från ett svartvitt vykortsfotografi taget när förra seklet var ungt, en bild där naturen med ohejdad kraft håller på att återta det människan började skapa redan på 1200-talet.

*
Vävarna har en stram suverän form med svårdefinierbar lyster av ull och lin i mångfacetterade toner. För det är hemfärgat ullgarn och lin som är hennes verktyg, i många nyanser. Själva formen i de gobelänger hon väver är viktig och hon ägnar mycket tid åt sina skisser som hon målar på papper innan hon sätter sig i vävstolen.
Väl i vävstolen skapar hon sin egen frihet att välja de färger och nyanser som konstvävgarnet ger. Det är detta garn hon föredrar, det är lite hårdare, ger lyster och glans och kan skapa den tydlighet som inte den mjukare gotlandsullen förmår.
Formerna i hennes gobelänger blir mer och mer reducerade, nedkokta till ett behagligt och njutbart formspråk. De flesta av de sex vävarna är alldeles färska och alla gjorda på 2000-talet.
Mellan två av vävarna har hon placerat ett frottage med samma motiv, en blyerts tecknad mot en träskiva hon hittat på stranden och som ger motivet en slumpmässig struktur.
Med på utställningen har hon också fem mindre målningar "Amfora" gjorda i blandteknik där hon blandat akryl och akvarell. Ett kärl, eller kanske en torso, i variationer. En form hon tidigare även jobbat med textilt som här utvecklats vidare.
Hela den här utställningen genomsyras av förnyelse även om det handlar om en utveckling av de former hon tidigare visat. Att hon i grunden ser sig som målare, men med vävar som uttryck istället för färg och duk. Det förklarar också att hon oftast ställt ut på målargallerier.
Rigmor hade sin första utställning i slutet av 60-talet, de offentliga utsmyckningarna och uppdragen är många. Nationalmuseum äger flera av hennes bildvävar, Moderna museet teckningar och Gotlands konstmuseum målningar.

*
I samband med att utställningen i dag har vernissage sammanfattas hennes konstnärskap i en praktfull bok utgiven på Atlantis förlag, med text av forne konstmuseichefen Jan Brunius och form av Christer Jonson från Sysne. Boken presenteras av både konstnären Rigmor Grönjord och Jan Brunius som finns på plats.
Här får vi följa konstnären Rigmor Karlkvist från uppväxtens Stockholm via konstfack ut i ett långt och spännande konstnärsliv. Lite om maken Rune, om vägen till sommarhuset i Fide, och om alla utmärkelser och offentliga uppdrag. Bland de senare är det två stora uppdrag under 1990-talet, utsmyckningen av Ericsons huvudentré i Kista med "Mobil installation", och Stockholms Tingsrätts säkerhetssal med diptyken "Återspegling".
Det är en varm och varsam behandling av både text och Rigmor Grönjords egna bilder i boken och här träder en spännande konstnärlig utveckling fram. Och här finns också det där svartvita vykortsfotografiet från Elinghems ödekyrka, med de vinternakna träden och de nakna murarna som slåss om att behärska landskapet.
Det är ett intressant konstnärsliv som presenteras i boken och det är en minst lika intressant utställning som visas på Körsbärsgården. Passa på under de kommande två veckorna, därefter visas vävarna ytterligare en gång på Konstakademien i Stockholm i november.
Utställningen pågår till och med den 26 juni då Mattias Ljunggren kommer att ta över i det lilla galleriet längst nere på södra Gotland.