Rikets mest hatade man

Kungen befann sig som bekant huvudsakligen utomlands och var under lång tid i Turkiet. Eller rättare sagt i nuvarande Moldavien, något som författaren undviker att nämna.
Görtz var en av dåtidens skickligaste diplomater. Han använda alla knep som var möjliga i förhandlingar med såväl fiender som vänligt sinnade regenter och deras ombud.
Dessutom kom han att hitta lösningar av olika slag på den finansiella kris Sverige befann sig i. Landet var helt utblottat med en utbredd fattigdom, men kungen krävde trots det att medel till fortsatta krig skulle tas fram.
Det löste Görtz med, bland andra metoder, att introducera statliga obligationslån.

Han skapade ett nytt verk, eller kollegium som det då kallades, vilket kom att benämnas Upphandlingsdeputationen, som han blev chef för.
Med tiden försattes de andra kollegierna ur spel, vilket medförde att Görtz fick många fiender inom den svenska adeln.
Görtz hade utöver uppdragen från kungen en egen dold agenda, som det heter idag.
Han var hertig Fredrik IV:s av Holstein-Gottorp hovmästare. En hög tjänst på den tiden och hans mål var att för det första befria Holstein-Gottorp från danskt styre och för det andra skapa en personunion med Sverige.
Det skulle han göra med hjälp av Fredriks och Karl XII:s syster Hedvig Sofias son, som han avsåg att göra till Karl XII:s efterträdare.
Fredrik IV stupade 1702 i kriget mellan Sverige och Polen.
Hedvig Sofia flyttade tillsammans med sonen Karl Fredrik till Stockholm, trots att hon delade förmyndarregerande i Holstein-Gottorp med Fredriks bror Kristian August.
Kristian August sågs som en svag person, så varken Hedvik Sofia eller Görtz oroades av att han ensam styrde hertigdömet.
Det fanns ingen risk att han skulle försöka ta över makten. Han son, Adolf Fredrik kom längre fram att väljas till svensk kung.

Karl XII:s yngre syster Ulrika Eleonora var gift med arvprinsen av Hessen, Fredrik.
Från detta pars sida fanns starka ambitioner att få utses till efterträdare till Karl XII. Kungen var ju ogift och barnlös.
Bland de inflytelserika i Sverige uppstod två olika läger, det ena ville ha Fredrik som arvprins och det andra Karl Fredrik. Även i denna kamp använde Görtz sin diplomati för att stärka Karl Fredriks ställning hos kungen.

Boken är skriven av en god berättare. Han lyckas beskriva de mest invecklade diplomatiska intriger och tämligen tunga redogörelser på ett spännande och intressant sätt. Alla aktörers kring kungen och Görtz´ göranden och låtanden får han med utan att en enda sida blir tråkig.

Rikets mest hatade man

Historikern Jan Bergman använder sin bästa berättarådra, då skriver om Georg Heinrich von Görtz i "Rikets mest hatade man". Görtz var den person som under Karl XII:s sista fyra år stod kungen närmast, i stort sett den ende kungen litade på.