Rikligt med fakta om lumppappersbruket i Lummelunda

Att boken handlar om den till cirka 80 år i tid begränsade papperstillverkningen är inte riktigt hela sanningen. I ett inledande kapitel berättar Ragnar om de flera sekel av bruksverksamhet som kom före och då är det järnbruket det handlar om. Sen kommer han in på redogörelsen för det enda gotländska pappersbruk som funnits. Råvaran vid tillverkningen var lump, alltså utslitna textilier. Lokaliseringen till den aktuella platsen hade med tillgången på vattenkraft att göra och inte råvaran. Precis samma sak som järnbruket alltså.
Ragnar påstår förresten att uppgiften om att det ännu befintliga vattenhjulet vid Överstekvarn skulle vara norra Europas största inte är korrekt. Det finns ett större i Norberg. Detta kallas Polhemshjulet och har en diameter på 15 meter. Lummelundahjulets diameter är 10,5 meter.

Pappersbruket kan inte sägas ha varit någon riktigt stor industri. Som mest var sju personer sysselsatta. Detta var dock en vanlig storlek för handpappersbruken i landet.
I dag finns inga särskilda spår efter pappersbruket. Lokalerna är rivna sedan länge och all utrustning är borta. Men det skulle enligt författaren vara möjligt att göra en rekonstruktion av bruket och han är helt inne på den tanken.
- Slutresultatet har alla förutsättningar att bli lyckligt och föredömligt, skriver han.
Martin Ragnar har sin vana trogen gått mycket noggrant till väga när han samlat fakta. Och resultatet har blivit en mycket detaljrik skrift som illustreras med åtskilliga bilder och illustrationer. Av förklarliga skäl är bilderna som berättar om papperstillverkning inte från Lummelundabaruket.
Ibland kan man undra om det inte rentav är lite för mycket fakta som presenteras i boken, som annars fyller en lucka i öns industrihistoria.