Ronja en frejdig historia med allvarliga undertoner
Actionladdat med högt tempo och fäktdueller plus en nakenchock likaväl som stilla, gripande scener, innehåller den version av "Ronja Rövardotter" som hade premiär i Närsakar på torsdagskvällen. Och emellanåt brister ensemblemedlemmar ut i sång.
Foto: Bengt Norberg
Många i publiken har naturligtvis sin bild av hur sceneriet ter sig klar för sig, oftast förstås präglad av boken och/eller Tage Danielson-filmen. Men här är det en bearbetning av Staffan Götestam med Sofia Ahlin Schwanbom som regissör (och tilllsammans med Olle Ekström även ansvarig för scenografin) och med Nicklas Brito som producent som gäller.
De olika delarna av rövarborgen som respektive klan håller till i får sin enkla scenlösning genom att det ovala scengolvet kan dras isär på mitten och därmed åstadkoms en tydlig gräns, Helvetesgapet. En gräns som visserligen passeras i hoppande form någon gång för mycket men som är kongenial i sin enkelhet.
Och flera andra smarta lösningar presenteras. Den natur som omger den lilla scenrundeln utnyttjas och innehåller bland annat dolda figurer.
Här återfinns förstås allehanda väsen och fantasifigurer som vildvittror, grådvärgar, rumpnissar och skumtroll som håller till i Mattisskogen dit Ronja och Birk tar sin gemensamma tillflykt. Hästar ingår och de är förstås en spänningshöjare. Och ett rejält sjok lakanstyg skapar vinterstämning.
Närsakarscenen är en
spelplats som andas pastoral idyll. En stämningsförstärkare som inte skall förringas i denna flerdimensionerade saga. Premiärkvällen förstärks bakgrunden av "extrafiguranter" i form av en grupp svartvita kor som vadar över den smala ån från vassidan och vidare upp i skogen.
Tempot är högt, det hoppas och springs en hel del, och någon gång känns scenerna därigenom väl rapsodiska. Men det är ett omfattande material som skall komprimeras för scenbruk.
Några gånger brister ensemblen ut i sång. En variation som fungerar men som medför oönskade effekter i form av att delar av publiken applåderar efter varje sånginslag vilket stör spelets rytm och intensitet.
Den unga rövaraduon kreeras av Stina Nordberg och Razmus Nyström och de lyckas trovärdigt via hela känslopaletten förmedla hur den första fiendskapen dem emellan övergår till någonting helt annat.
Tony Öst och Lennart Gjertz spelar ärkefienderna Mattis och Borka och Camilla Eriksson och Elin Seigerlund deras hustrur, Lovis och Undis. De lyckas utvinna kamp likaväl som försoning ur sina karaktärer.
En viktig biroll har Conny Narkun som den finurlige äldsterövaren Skalle-Per. Han lyckas hitta såväl precis rätt, lätt haltande, framtoning som tonläge för sin figur och levererar klockrent sina bonmots. Och inte ens när han slutligen placerats i sin egensnickrade kista kan han avstå från att överraska med en liten klacksparkande frihetspiruett.
Just så känns denna version av "Ronja Rövardotter"; en frejdig historia men med en underton av genuint allvar.
Så jobbar vi med nyheter