Ruinrutin när Real Group sjöng förnyad repertoar
Fredagens sena kvällsprogram omfattade som vanligt diverse disparata rytmer a cappella, där deras röster även utgör kompinstrumenten - även om de fuskade lite med gitarrkomp någon gång.
På första parkettplats bland åhörarna fanns bland andra ledamöterna i borgmästargillet, eller som gruppmedlemmarna först trodde innan de fick läget klart för sig, "turkiska ambassaden".
Aftonens första konsert betraktade gruppen skämtsamt som "uppvärmning" och när mörkret sänkt sig över ruinen startade de med en Neal Hefti-låt, i Sverige mest känd som signaturmelodin till "evighetsprogrammet" Tekniskt magasin. En snyggt arrangerad "I never fall in love again" följde.
Hur det kan gå i EU-land om prickarna över Å, Ä och Ö försvinner delgav de publiken i oemotståndligt komiska "Jag vill kyssa dina blodroda lappar".
Första avdelningen avslutades med Beatles "Ticket to ride" innehållande ett instrumentsolo av Anders Edenroth där han redovisade en närmast omänskligt metallisk stämma och drog ner spontana applåder.
Till andra akten hade kvintetten bytt sina ganska gräsliga scenkostymer mot betydligt läckarare klädsel och inledde med den redan i original så vackra Bach-kompositionen "Air" , för en yngre generation känd från teveprogrammet Beppes Godnattstund, en melodi som i Real Groups tolkning blev svindlande skön.
Flera klassiska melodier av Povel Ramel och Olle Adolphson matchades med en av Peder Karlsson nyskriven melodi, "My father", som kommer att finnas med på det nya album gruppen spelar in.
Men även säkra, egna gamla publikfavoriter som "A cappella i Acapulco" och "Alla talar med varandra" fick repertoarplats, i form av ett potpurri.
Mot slutet toppades konserten med några verkliga höjdare. Först Count Basies "Splanky" där gruppens frammanade ljudbild verkligen inte stod storbandets original efter och där Katarina Stenströms onomatopoetiska återgivande av en sordinerad trombon var halsbrytande uppvisning.
En verklig humorhöjdare blev första extranumret. Michael B Tretows "Den makalösa manicken" har jag inte hört med Real Group tidigare men den passade deras komiska ådra perfekt med sina rika möjligheter till galna röstlägen.
Konserten avslutades så stämningsfullt med "Sommarpsalm" känd under inledningsorden "En vänlig grönskas rika dräkt".
Det blev en konsert med en förnyad repertoar som ledde Real Group ut från den återvändsgränd i perfektionens tecken som de delvis hamnat i och nu väl avvägt kombinerade det som är deras signum; imponerande röstekvilibristik kombinerad med skönsång och spetsad med en rejäl dos humor.
Fyra konserter gav The Real Group under festivalveckan, fördelade på två i Hemse och två i Visby.
Dessutom medverkade Real-medlemmen Peder Karlsson i kvällskonserten med Eivor Pálsdòttir.
Kvintetten (förutom Peder ingår i den flerstämmiga besättningen Anders Edenroth, Katarina Stenström, Margareta Jalkéus och Anders Jalkéus) har dessutom medverkat flera år tidigare så de har ruinrutin så det räcker.
Och de lovade att återkomma nästa år.
The Real Group. Två föreställningar gav man i S:t Nicolai.Foto: Alexandra Ellis
Så jobbar vi med nyheter