Jag var visserligen inte där, men rapporteringen därifrån har varit massiv - i tidningar, radio och TV. Uppenbart en stor händelse i Kultursverige.
De stora förlagen har vid några tillfällen försökt dra sig ur bokmässan i Göteborg, men har återkommit med svansen mellan benen. Detta evenemang är ett måste.
Under många år var det också ett måste för mig. Men nu har mässan blivit så stor och oöverskådlig att man blir mera snurrig än upplyft. Det räcker att aktivt ta del på avstånd. Och så har vi ju Bokens Dag på Gotland i antågande.
Hålla i och bläddra
Försäljningen av böcker går fortfarande bra trots all konkurrens från nätet, mobiler och läsplattor på gång. Man vill hålla i en bok och bläddra, för att sedan lustfyllt sjunka in. Slippa vara sig själv, få bli en annan för en stund. Redan Strindberg säger i "En blå bok" att du har rätt att dikta diktarepersonligheter och på varje stadium tala dens språk du föreställer.
Bokens död har ständigt förutspåtts. Men skändligen grusats. Tack och lov, men inte så konstigt egentligen. Språket och berättandet är så grundläggande för människan och för framväxten av olika kulturer genom historien. Boktryckarkonsten blev till slut en självklar utveckling och så har det fortsatt.
Boken blir människans möjlighet att berätta och att ta del av berättelser. Nu när lägereldarna inte längre är så frekventa. Nyligen kom ett manifest från några författare, bland andra Pauline Wolff, som slår ett slag för just berättandet.
Skapar beroende
Det första grundskottet mot boken befarades vara televisionen. Men icke. Det finns uppgifter från USA, då innehavet av tv 1947-1960 steg från noll till 88 procent, att bokutgivningen samtidigt fördubblades. Fördubblades en gång till under de närmaste åtta åren då tv invaderat i stort sett varje hem.
Bokutgivningen har knappast mattats därefter. Varken där eller här. Och frågan om det tjänar något till att läsa skönlitteratur har debatterats ända sedan Platons tid.
Människan tycker om böcker. Blir beroende av böcker. Köper böcker och får böcker i present. Vill äga. Många böcker blir olästa, men ändå omtyckta på soffbordet eller i bokhyllan. Böckerna finns där ständigt tillgängliga att ta till i olika livssituationer. Boken som sällskap, boken som stimulans, boken som tröstare, boken som avkoppling, boken som mentor och som uppslagsbok. Plus tillfredsställelsen att känna att vi som läsare är medskapare. Tankar föder tankar.
Ett fredsprojekt
Boken kan ha många funktioner. Det är väl därför den överlever alla hot från ett brusande och teknifierat samhälle. Bloggar och hemsidor och sms lär förbli småsyskon. Det påstås att en person som läst många bra romaner aldrig kan bli fanatiker eller terrorist. Låt oss hoppas det. Boken som fredsprojekt, alltså.
Även om vi vill äga boken så förblir biblioteken ryggraden i böckernas värld. Blir ledsagare i den djungel, eller stjärnhimmel, av böcker som finns. Biblioteken grundlägger barns intresse och behov. Det kan förstärkas på olika sätt, som till exempel Fokusrummen som under senare år skapats på biblioteken runt om på Gotland. Skapats av bibliotekarier och konstnärer som brinner för boken, som brinner för sitt yrke och för att skapa läslust hos barn.
Nu senast initiativet Bokälskarna, en bokklubb för barn 10-12 år. Goda exempel på hur boken lever vidare. Tänk på att det är omkring 100 000 barn i Sverige som varje år knäcker läskoden, vilket innebär en mental revolution i barnets utveckling. Tankar och språk hänger ihop. En ny värld öppnar sig.
Mänsklig rättighet
Samtidigt är det dystert att 20 procent av världens vuxna befolkning är analfabeter. Att inte kunna läsa eller skriva begränsar deras möjligheter i livet och i samhället. Dock går allt fler barn i skola, men alltför många får inte uppleva läsandets glädje.
Därför var det hoppfullt när Astrid Lindgren-priset senast tilldelades Tamerinstitutet för sin läsfrämjande verksamhet bland barn och unga på Västbanken och i Gaza. Att nå barn i utsatta situationer är särskilt viktigt.
Det är en mänsklig rättighet att få ta del av böckernas värld.
Hastigt bortryckt
Denna text får också bli min personliga hyllning till länsbibliotekarien Christina Svensson, som hastigt och chockartat ryckts bort av en svår sjukdom.
Christina som betytt så mycket för biblioteksverksamheten, inte minst för barns och ungas läsande. Som också var en kulturprofil på ön, bland annat som en av initiativtagarna till Bokens Dag.