Boktiteln "Ladugården - Om lantbrukets bebyggelse och arkitektur 1600-2000" antyder att boken handlar om lantbrukets bebyggelse med betoning på ladugården under 400 år. Det gör den också på sitt sätt. Den handlar om herrgårdarnas och slottens byggande av ladugårdar och hur idéer sedan 1700-talet styrt funktion och utseende.
Författaren Ulrich Lange är agrarhistoriker och docent i konstvetenskap med inriktning på lantbrukets miljö.
Beskrivningarna från 1600-talet är få, men för varje århundrade i den kronologiskt upplagda boken blir de allt fler per århundrade.
Först i beskrivningarna av 1900-talets byggande och jordbrukspolitik tar författaren med ett större urval där även gårdar i allmänhet diskuteras.
Någon byggnadsbeskrivning av hus och ladugårdar i allmänhet från hela landet förekommer inte i boken. Däremot ges otaliga tekniska beskrivningar av experiment och snillrika lösningar sedan 1700-talet.
För den som själv driver mjölkproduktion eller är intresserad av tekniska lösningar under århundradena är boken en guldgruva, men för den allmänt byggnadshistoriskt eller arkitektoniskt intresserade erbjuder den inte mycket.
Den är rikt illustrerad med färgfoto och ett stort antal ritningar av ladugårdar. Nära hälften av de 230 sidorna tas i anspråk till bilder.
Författaren påpekar att en byggnad där man förvara kor heter ladugård i större delen av landet, men att bruket från södra Sverige att tala om kostall senare tid har spritt sig uppåt.
Ladugårdar byggdes fram till 1800-talets sista hälft av trä. Med framtagandet av dynamit kom natursten att användas under ett antal decennier.
Gotland och Öland, där det alltid funnits tillgång till lättarbetad kalksten, utgör undantag.