Så minns film-Sverige Vilgot Sjöman
Lena Nyman är ännu Nyfiken Gul. Hon har inte sett filmerna på 40 år.
- Vi har haft väldigt lite kontakt de senaste åren. Jag minns honom som nyfiken - nyfiken på våra värderingar och på samhället.
- Alla människor associerar fortfarande oss med "Jag är nyfiken - gul" och det är ju 40 år sedan. Det var en sådan oerhörd uppståndelse. Det går inte att föreställa sig i dag hur det var. Det var en helt annan tid då.
- Vi blev fullkomligt tagna på sängkanten av de enorma reaktionerna, inte bara här i Sverige utan i utlandet.
Lena Nyman var bara 20 år när "Nyfiken"-filmerna spelades in. Hon blev hårt åtgången i medierna för det frigjorda temat i filmerna.
Har du sett filmerna på senare tid?
- Jag har aldrig sett dem sedan dess! Det var mycket obehagligt och jag fick stå till svars inför alla.
- Jag fick lida mycket av det där. Hade jag inte haft Dramaten vet jag inte hur jag hade klarat av det Jag blev rent förföljd. I 15 år fick jag heta "Nyfiken gul"-Lena och det är ju inte kul.
Nils Petter Sundgren, mångårig filmkritiker
- När en framstående konstnär går bort är det naturligtvis alltid sorgligt och jag tror att han hade mer i bakfickan. Jag tror han hade planer på att fortsätta chocka, säger Nils Petter Sundgren:
- Han väckte oerhört uppseende på 60-talet.
"Nyfiken - gul" var tills för bara några år sedan den icke-engelskspråkiga film som har setts av flest amerikaner.
- Han var egentligen en storts puritan som sysslade mycket med dekadens och det var mycket intressant. Han var fascinerad av sånt som ansågs vara sexuellt frigjort.
Vad har hans filmer betytt för svensk film
- De betydde väldigt mycket. Det var ett nytt sätt att arbeta med film, journalistiskt, polemiskt, som man inte hade sett förut. Han väckte stimulans och bråk, vilket alltid är nyttigt inom svensk film. I dag finns det inte någon personlighet som väcker samma uppseende.
- Han var en ganska sluten personlighet, han var lite misstänksam när man pratade med honom. -
- Han var en högt begåvad människa, som hade under en tid hade stor betydelse för svensk film. Däremot har han nog på lång sikt inte betytt som mycket som stilbildare, men han var hela tiden ute efter det förbjudna.
Kulturmininster Leif Pagrotsky (s), säger, i en skriftlig kommentar:
- Vilgot Sjöman är vid sidan av Ingmar Bergman, den filmare som bidragit
mest till att göra svensk film känd i världen.
- Han berörde och upprörde, både som filmare och författare. Vilgot Sjöman
utmanade alltid - med egensinne, humor och skärpa. Särskilt retade han
gallfeber på många genom att blanda sex och politik på ett, för sin tid,
nytt sätt.
- Under senare tid minns jag främst Vilgots engagerade kamp för filmens konstnärliga integritet i debatten kring reklamavbrott i tv.
Filmprofessor Leif Furhammar
- Min omedelbara kommentar är att man nästan inte tror att det är sant. Det har ju gått så kolossalt fort. För en gångs skull tror jag det är rätt att säga att jag blev chockad när jag fick höra det.
- Jag kände honom tämligen väl. Jag tyckte att han var intellektuellt väldigt skärpt och att han var en spännande filmregissör. Han var kärv och ibland lite grinig, men det var alltid lika spännande att debattera med honom.
- Hans största betydelse var väl att han attackerade en rad tabun under den första tiden. Det tror jag är det viktigaste han har gjort.
Sven Wollter, spelade huvudrollen i Vilgot Sjömans sista film, "Alfred".
- Jag minns honom som en riktigt hjärtegod människa. Vänfast, god, mjuk, varm, allt detta. Vilgot var en varm person. Lite blyg och allt sånt där, men en riktigt bra människa. Vi hade roligt också.
- En människa med stark integritet. Han var en människa som absolut inte sneglar år höger eller vänster för att hålla sig väl med den ena eller andra eller följa med strömmen i konstnärligt avseende. - En människa som brann för olika saker vid olika tidpunkter i livet. Allt från "491" och "Nyfiken"-filmerna till hans undersökningar av sexuella tabuer och att försöka spåra lite av gåtan i Alfred Nobels liv. Hela tiden undersökande, hela tiden forskande. Hans författarskap, som ni inte får glömma bort att skriva om, följer samma linje som hans filmarbete. Denna nyfikenhet.
Vad har ert samarbete betytt för dig?
- Han var ett föredöme just i det avseendet att han hade en stark självständighet. Där lärde han mig mycket. Det kändes tryggt att arbeta med honom.
- Sen är jag ju inte så förfärligt mycket yngre än honom. Vi var bägge två konstnärer som visste vad vi ville, så mellan oss var det långa fina samtal och diskussioner, där vi inte hade några som helst problem att mötas och sträva åt samma håll.
(TT Spektra)
Så jobbar vi med nyheter