Så var det på Klintebys när förra seklet var ungt
Margareta Spels (f 1939) i Motala har en stor samling gamla brev i sin ägo.
En del av breven är av specifikt gotländskt intresse eftersom de är skrivna vid Klintebys gård i början av förra seklet. Dessa brevs innehåll ger en god bild av hur livet tedde sig på en stor gotländsk gård på den här tiden. Margareta Spels har efter en genomgång av breven sammanställt en skrift med titeln "Livet på Klintebys 1901-1913".
Jordbrukarefamiljen Fredricson brukade sin släktgård Hersebråta i Börrums socken i Östergötland. Alla sju barnen till Adolf Fredricson (1846-1920) blev på olika sätt verksamma inom jordbruket. Tre av dem - Josef, Harald och Elisabeth - arbetade under ett antal år på Klintebys. Det är huvudsaklingen syskonen Fredricsons brev som är stommen i skriften om Klintebys, som har tryckts i en mycket begränsad upplaga med stöd av Sällskapet DBW.
Josef och Harald upprätthöll vid olika tider tjänsterna som bokhållare och inspektor på gården. Elisabeth var hushållerska åt bröderna, men tog också emot gäster som kom till Klintebys.
Gården var efter gotländska förhållanden stor med hundratalet mjölkkor och stora arealer odlingar av olika slag. Man tillverkade ost och hade en fabrik för potatismjöl, den som väl kan sägas var grunden för den "konservfabrik" som fortfarande är i bruk. Om de vanliga arbetare som jobbade på gården får man inte veta så mycket, men det framgår tydligt att ett återkommande problem var att skaffa tillräckligt antal "bettöser".
Mycket handlar om odlingar och odlingsförhållanden och det kan konstateras att försommartorkan inte är något nytt fenomen:
- Här är torrt och varmt som i Asiens öknar, ändå värre för rästen, skriver en av de manliga brevskrivarna.
Det handlar inte bara om det vardagliga jordbruksknoget. Man får också en liten inblick i den tidens nöjesliv.
- Gotlänningarna äro mycket hurtiga och glada af sig i allmänhet och sjunger mycket när de är tillsammans, skriver Elisabeth.
Ett återkommande ämne är de besvärliga båtresorna till och från fastlandet.
En annan form av kommunikation var järnvägen och efter många turer började man år 1910 att bygga järnvägen mellan Klintehamn och Klintebys och den blev färdig under den tid som skriften omfattar. Främsta anledningen till att banan kom till var att man ville frakta jordbruksprodukter från Klintebys till Klintehamn och vidare därifrån via det då befintliga gotländska järnvägsnätet. Men den här järnvägen blev inte långvarig. Den fanns bara i sex år.
Så jobbar vi med nyheter