Den senaste skivan, Elva sånger ur mitt liv, kom ut i maj förra året och är den första där Ylva förutom musiken även skrivit texten.
- Tidigare har jag ägnat mig åt att tonsätta poesi, vilket jag har haft stor hjälp av under arbetet med den här skivan, säger Ylva.
Inspirationen till skivan kommer från livet på Gotland och från platser och händelser ur Ylvas eget liv. I programmet kommer vi även att få höra hennes tonsättningar av Edith Södergrans och Maria Wines poesi.
- Egentligen känns det inte så annorlunda från att framföra mina tidigare låtar, det känns absolut inte utlämnande. När man arbetar med poesi, väljer man texter som ligger nära hjärtat, oavsett om de är dina egna eller andras.
En intramural skiva
Skivan är full med gotländska platser och historier. Därför är igenkänningsfaktorn hög för den som känner till Visby och norra Gotland.
- Man kan väl säga att plattan är intramural, inflikar Gunnar Järeld och förklarar vad han menar genom en dråplig historia om en överläkare från fastlandet som ville skaffa sig ett lantställe innanför muren.
- Han kontaktade mäklaren och undrade om de möjligtvis hade en lägenhet intramuralt till salu, skrattar han.
Naket i kyrkan
Under andra halvan av juli spelar trion i en rad olika kyrkor runt om ön tillsammans med Sommar med kyrkan.
- Det började med att vi fick en förfrågan om att spela i domkyrkan förra året. Men att sjunga om alkohol och dessutom svära i var och varannan mening är väl knappast något som passar sig i kyrkan, tänkte vi. Men pastoratet gjorde klart för oss att det gick visst bra. Det blev en fantastisk konsert och mersmaken lade sig i munnen. Då kom idén att turnera med Sommar med kyrkan.
- Det är ju en sjuhelsikes akustik i en kyrka. Det är tur att vi inte har trummor och bas med oss, skrattar Ylva.
- Det är verkligen speciellt på många sätt, säger Sara. Vi är ju vana vid att spela i något mer stökiga miljöer. På barer och krogar där det tjoas och tjimmas. Och det är ju fantastiskt kul, men musiken hamnar lite i skymundan. När man spelar i en kyrka är publiken mer uppmärksam, vilket är både underbart och något skräckinjagande, skrattar Sara.
- Ja, det finns ju ingen överröstande elgitarr eller några kraftiga trummor att gömma sig bakom, säger Gunnar. Hela framträdandet blir mer naket. Varje liten miss hörs högt och tydligt. Då gäller det att hålla fingrarna i styr.