Det var en sen höst för elva år sedan som Fotevikens museichef Björn Jakobsen skymtade något på mörkt på havsbottnen utanför Skanör i Skåne. Det visade sig vara resterna av en medeltida kogg.
- Medeltiden är den period jag har jobbat mest med så det var väldigt spännande så klart, berättar Björn Jakobsen.
Efter noggranna undersökningar togs fynden upp på land och Fotevikens museum satte igång med det mödosamma arbetet att rekonstruera skeppet. 2003 sjösattes koggen och året därpå genomfördes jungfruseglatsen.
- Det är ett fantastiskt skepp att titta på. Hon är byggd lite annorlunda jämfört med andra koggar så hon seglar väldigt fint. Det är en oerhörd känsla att stå ombord på ett skepp som ser ut precis som på 1300-talet, säger Björn Jakobsen.
Precis som förr
Allt ombord ska vara autentiskt och ser ut som det gjorde under medeltidens seglatser. Det enda som är modernt är sådant som Sjöfartsverket kräver, av bland annat säkerhetsskäl. Björn Jakobsen berättar att koggen kan ha varit ett piratskepp som härjade i Östersjöns farvatten och kämpade mot hansan i slutet av 1300-talet.
Klink och kravell
- Det som är intressant med koggarna är övergången från vikingaskeppen till den här nya konstruktionen, fortsätter han.
Jag försöker hänga med så gott jag kan i de tekniska termerna. Klink och kravell är olika tekniker för att bygga skepp, förstår jag. Det har att göra med hur man lägger brädorna, omlott så att de sticker utanför varandra (klink) eller mot varandra på högkant, så att ytan blir slät (kravell).
- De gamla vikingaskeppen var klinkbyggda, i koggarna kombinerade man klink och kravell. Konstruktionen innebar att man kunde lasta de nya båtarna med oerhört mycket mer. Koggen är en stor lastbil kan man säga.
Skanörskoggen är det första fyndet i världen där man hittat kanoner ombord. De finns med nu också.
- Det kan ju hända att man behöver avfyra kanonerna om man ser någon fiende ute på havet. Det vet man aldrig, säger Björn Jakobsen lite lurigt.