"Semestersomrar med innehåll"

Hans von Heijne är sommarljugänningen och eldsjälen som står bakom de fem museerna på Ljugarns kulturudde. Efter 40 år kliver han nu åt sidan och säger av sig uppdraget som ordförande i Föreningen Ljugarns kulturudde. Beslutet har mognat fram under de senaste åren, och det är med lätt hjärta han lämnar ifrån sig ansvaret.
- Jag fyller 84 år. Pensionsåldern är vid 65, och det är nästan 20 år sedan, säger Hans von Heijne, och låter kommentaren tala för sig själv.

*
Han känner sig trygg med att det är goda händer som tar vid där han slutar, och ser tillbaka på de fyra decennierna med glädje.
- För mig har det varit otroligt roligt att bygga upp det här successivt. Jag har aldrig behövt känna den där semestervåndan, och jag har sluppit ligga på stranden vilket jag tycker är vansinnigt tråkigt, säger han med glimten i ögat.
Hans von Heijne kom till Ljugarn för första gången 1949, tillsammans med blivande makan Kerstin. Hennes familj hade då varit sommarljugänningar sedan 1910, och reste till Ljugarn varje sommar från Umeå där de bodde under resten av året.
- På den tiden var det som att resa från Stockholm till Sydafrika nästan, säger Hans von Heijne, och lyser upp:
- Man kan säga att vi har varit sommarljugänningar i nästan hundra år nu, så då blir vi nästan halvgotlänningar.

*
Han berättar att allt började med att han och hans fru tog en promenad till hamnen för att köpa fisk. Det duggregnade ute så de sneddade över vad som idag är Strandridaregården. Dörren stod öppen till det då förfallna huset, och därinne satt en gammal farbror.
- Vi gick in och pratade med honom, och det var så vi upptäckte det här. Jag kontaktade dåvarande landsantikvarien Gunnar Svahnström, och det tillsattes en kommitté på sex personer. Tillsammans samlade vi in pengar till en restauration, och 1974 stod huset renoverat och klart.

*
En annan kväll långt senare, under tidigt åttiotal, tog de ytterligare en promenad. Denna gång gick de förbi vad som idag är Strandbygdsmuseet, och då kom grannen till byggnaden, kompositören Einar Englund med fru fram och pratade med dem.
- De berättade att det planerades ett disko i det stora magasinet, vilket bara låg åtta meter från deras hus. De undrade om jag inte kunde göra något så jag kontaktade chefen för Fornsalen, Sven-Olof Lindquist och bad honom att köpa det. Så han köpte det för 6 000 kronor.

*
Sedan restaurerades även det huset och här hålls idag föreläsningar och utställningar.
- Här har det hållits 80 föredrag av människor som kan något om Gotland i någon synvinkel. Det har varit väldigt kul för mig att lära känna dem som verkligen kan ön.
Föredragsverksamheten verkar ligga Hans von Heijne särskilt varmt om hjärtat. När han får frågan om vad han hoppas på inför framtiden, svarar han först att det inte är hans sak, men kan sedan inte låta bli:
- Jag hoppas förstås på att kulturudden ska utvecklas mera, och inte minst föreläsningarna. Men det är ju bara att köra programmet en gång till, det är kanske ingen som minns de första längre, föreslår han finurligt.

*
Just i år då han väljer att stiga åt sidan, får han en överraskning som enligt honom är det märkvärdigaste som har hänt under alla år som gått i Strandridaregårdens tecken.
- En man från Fastighetsverket har tagit fram en otroligt välgjord vårdplan för Strandridaregården. Dessutom så har Riksantikvarieämbetet skriftligen godkänt vårdplanen, säger han förundrat.
- Detta höjer husets kulturhistoriska värde med 300 grader, och det kom som en total överraskning. Jag hade ingen aning om det överhuvudtaget. Det passar så väl nu när jag ska avgå, det går nog att tänka sig mina känslor.
Efter 40 års idogt arbete har Hans von Heijne fått det bästa betyget han kunde ha fått tack vare vårdplanen. Nu återstår bara ett smärre problem.
- Det bekymmersamma för mig blir att hålla mig ifrån allt, erkänner han.
Klart är i alla fall att han inte kommer att tillbringa lata sommardagar på stranden.