Shakespeare i Roma: precis som vi vill ha det
Det är nästan så att jag frestas att ta till det smått klassiska "Äntligen!" Ni vet, när Nobels litteraturpris tillkännages och en för de flesta okänd författare hyllas och Fylking som nästlat sig in i pressuppbådet ropar "Äntligen"!
Shakespeare. Helena Nizic som Rosalind är kvällens stora behållning. Tillsammans med Orlando (Danilo Bejarano) ger hon hon allt och lite tilll. 1600-talskomedin i Romaruinen har alla förutsättningar att bli en dundersuccé.Foto: Stig Hammarstedt
Foto: Stig Hammarstedt
För det är så välspelat, så lidelsefullt.
Så roligt och så överraskande!
När applåderna klingat ut och ljudbilden domineras av sorl och av klirr i insamlingshinkarna till Rädda barnen, är det med stor saknad jag sätter kurs mot bilen och far hem. Drygt tre timmar var inte för långt. Myggen fick bita, vinden kyla.
So what - underhållande teater ska väl vara just så bra att man stänger av det yttre och sjunker in i handlingen!
Slutet är visserligen förutsägbart men träffar ändå mitt i prick och jag kan bara önska att alla som vill, får chansen att se årets jubileumsföreställning.
GA har redan berättat om de fantastiska kostymerna som är så fantasifulla och roliga att jag flera gånger kommer på mig med att nästan tappa handlingen för att jag med ett och annat fniss, haft fokus på kläder och skor. Tala om överraskningsmoment.
Och vad glad jag blir över att ensemblen haft en så tuff kostymmakare och en regissör som inte varit rädd för att våga ta ut svängarna.
Scenen är nästan självklart välbyggd och i sin enkelhet en perfekt arena för det drama som vi får följa.
Med belysningen förstärks ruinens månghundraåriga historia, hasselsnåren i bakgrunden förvandlas till en trolsk skog i England. Och alla som redan besökt ruinen ett antal gånger under de 20 åren, vet att upplevelsen blir bara bättre och tätare ju längre in på säsongen man kommer.
De sista speldagarna när det är som mörkast och ljuset från stålkastarna förstärker ruinens naturliga strukturer, då är Romateatern som bäst!
Föreställningen har i mina ögon två dominanter i rollerna Rosalind (Helena Nizic) och narren Proba (Andreas Nilsson). Rosalind faller pladask för Orlando när denne oväntat vinner brottningsmatchen mot mästaren Charles (Bengt-Åke Rundqvist). Men för att riktigt övertygas om att hon och Orlando är de rätta för varandra, spelar hon ett spel där hon låtsas vara en man som låtsas vara Rosalind.
Inte helt lätt att förklara i text, men från åskådarplats blir det underbara förvecklingar och riktigt, riktigt roligt. Helena Nizic spelar mycket övertygande och alla som sitter långt fram kan detaljstudera hennes minspel. Hon blir verkligen Rosalind och hon presterar till max ända fram till det muntra, dansanta slutet. Lysande, helt enkelt.
Andreas Nilsson har i många stycken en mer tacksam rollfigur. Men att vara hovnarr på scenen blir inte med självklarhet en succé om man inte hittar hem, vilket Andreas Nilsson verkligen gör. Med en fantastisk punkfrilla och ett vigt munläder, en lurig blick och ett underbart kroppsspråk gör det allra bästa av Proba.
Gotlänningen Bengt-Åke Rundqvist som brottare lockar fram skratt i publiken så snart han visar sig, trots att han inte alltid är en så rolig gestalt. Han är väl för evigt förknippad med sin humoristiska roll som en av Keno-gubbarna. Dyker han upp blir det skratt vad han än säger och gör.
Aftonens par (Danilo Bejarano och Helena Nizic må förlåta) blir i mitt tycke hovnarren Proba och hans Audrey, getvakterskan som spelas av Elina du Rietz. Hon har bland annat stå upp-meriter i bagaget men behöver egentligen inte säga så mycket. Hon bara ÄR, och sprider tillsammans med narren en härlig komisk glans över föreställningen. Kostymen, peruken, sminket och hennes obetalbara utstrålning är en fullpoängare.
Många, många fler gör sitt yttersta för att årets Shakespeare i Roma ska bli den succé den faktiskt kommer att bli. Bland dem förstås, regissören Thomas Segerström som kan se fram mot en härlig sommar. Väderutsikterna för de kommande veckorna lovar dessutom gott för utomhusteater.
Jag lovar, det här blir mitt i prick!
Så jobbar vi med nyheter