Sidencompagniet knyter ihop banden

Det var Oscar Almgrens farfars farfar Knut August som 1833 startade K.A. Almgrens sidenväverier, först vid Mosebacke på söder i Stockholm, och som sedan byggde landets största sidenväveri vid Repslagargatan. Ännu i dag står fabriken kvar som en av norra Europas mest välbevarade och genuina fabriksmiljöer.
Här installerades efter ett omfattande industrispionage de första automatiska vävstolarna som vävde med hjälp av ett hålkortssystem, en föregångare till våra dagars datorstyrda industrirobotar.

Femte generationen
- Det var min farfars farfar Knut som lyckades nästla sig in på ett sidenväveri i franska Lyon och som sedan kunde smuggla hem jacquardtekniken, uppkallad efter Joseph Jacquard, nedpackad i konjakstunnor, berättar Oscar Almgren som brinner för sin skapelse i Vall.
Oscar berättar att han är femte generationen vid Almgrens, men att tredje och fjärde generation inte brydde sig om sidenvävning. De var båda arkeloger med professorstitlar och under åren 1910-1974 arrenderades fabriken ut.
1991, efter 17 års tystnad, startade Oscar Almgren fabriken igen med hjälp av gotlänningen Hans Thomsson. 2003 ombildades företaget till en stiftelse och blev industrimuseum.
För två och ett halvt år sedan slog familjen Almgren ner bopålarna på Gotland.
- Jag är född och uppvuxen i Burs och nu var det läge att flytta tillbaka, säger Tuss Almgren som är lika involverad i de 200 kvadratmetrarna museum och butik som Sidencompagniet i Vall utgör.

Eget bildspel
- När vi ville bygga upp vår verksamhet på Gotland hade vi ingen aning om att landets största silkesodlingar under 1800-talet fanns här på ön. Det var bara en lycklig slump och en bonus för oss, säger Oscar.
Det privata museet i Vall med tillhörande butik är ännu i uppbyggnadsfasen. På sikt hoppas paret Almgren att verksamheten ska bli deras huvudsakliga sysselsättning.
Just nu jobbar Oscar med den första varpen till den jacquardvävstol från 1860 som står i museet. Han hoppas att vävningen kan vara igång till advent så att enskilda besökare och grupper kan se hur det går till att väva siden i verkligheten.
Utställningen berättar om silkesodling och sidentillverkning i Kina för 5 000 år sedan och hur tygerna och tekniken via Sidenvägen nådde Europa, sedan herresätena i Sverige och även Gotland.
Bröllopsklänning
I museet visas sidentyger från 1690 och fram till våra dagar och som hjälp att förklara hur silket odlas, alla begrepp och all den matematik som sidenvävning består av, visar Tuss och Oscar också ett eget bildspel.
Tuss hoppas att de ska kunna plantera mullbärsträd i anslutning till museet.
I museientrén står en iögonfallande bröllopsklänning i blått siden, sydd av de gardiner som hängde i Oscars farfars fars lägenhet på Götgatan i Stockholm. Tyget är vävt 1885 och syddes om till bröllopsklänning 2002 när Tuss och Oscar gifte sig.
I en glasmonter hänger en handfull franska originaltyger från slutet av 1600- och 1700-talen, bland annat en beställning av Katarina den stora till sommarslottet Tsarskoje Selo och en beställning av Marie Antoinette, som i och med hennes avrättning, placerades på slottet Fontainbleau.

Egen produktion
En avdelning visar Oscars egen produktion, bland annat sidentyger som användes till fanorna vid kronprinsessbröllopet i somras, tyger till Waldemarsudde och rådssalen i Stockholms stadshus. Sidentyget med Carl XVI Gustaf som motiv vävde han till kungens 50-årsdag.
I butiken kan man också köpa nytillverkade sidenplagg och accessoarer, mestadels från Kina, Indien och Thailand som fortfarande är de största tillverkarna.
- När vi fortsätter att bygga ut verksamheten här i Vall hoppas vi att fokus hamnar på den gotländska silkesodlingen som beskrivits så väl av Martin Ragnar i boken "106 kg gotländskt mullbärssilke", säger Oscar Almgren.
Det siden som vävdes av det gotländska silket finns i dag till största delen på Tullgarns slott, Gustav V:s sommarslott i Sörmland.
Spåren av den gotländska silkesodlingen kan man se än idag i form av bevarade vita mullmärsträd, vid exempelvis Korsbetningen och norra delen av Palissaderna, några av dem planterade redan på 1830-talet.