Siltberg om den gotländska bonderepubliken och sjöfarten
Det var rubriken på det föredrag som landsarkivarie Tryggve Siltberg höll vid Skepparegillets 323:e högtidsdag på tisdagen.
Men i Gutalagen är det ganska magert med föreskrifter runt sjöfarten. Och de som finns erinrar om den gotländskt medvetna bonderepublikens mörka sida- slavhållningen. Församlingshemmet i Visby var som vanligt fullsatt när gillet inbjöd medlemmar och allmänhet till inledningen på högtidsdagen vilken som brukligt avslutades med skepparelag.
Tryggve Siltberg konstaterade inledningsvis att han faktiskt hållit föredrag vid gillet en gång tidigare. Men det var ett tag sedan, 1976 närmare bestämt.
- Jag tar ett annat ämne denna gång så att det inte blir för tjatigt...
Då handlade det om Gotska Sandön och nu således om bonderepubliken. Tryggve Siltberg visade inledningsvis en bild på en gravsten från 1332 för prästen Nikolaus Gardis. Stenen finns i dag i S:ta Katarinalängan. Nikolaus Gardis, namnet troligen syftande på gården Garde, Stenkyrka och inte socknen Garda, förestod under många år S:t Hans skolor. Tryggve Siltberg lyfte fram denne präst som inledning på ett räkneexempel för att visa prästtätheten under bonderepublikens dagar. Alla öns då 94 socknar hade på medeltiden varsin präst. Om man under ett sekel räknar med ett snitt om tio präster per socken blev det sammanlagt 940. Antalet gårdar på Gotland var då ca 1 500. Ett antal präster kom från fastlandet eller var tyskar men ca 750 var gotlänningar, oftast bondsöner. Således en präst på varannan gård.
- Det innebar en folklig förankring och utgjorde en viktig bit i den gotländska bonderepubliken.
Bland annat innebar det en spridning av läs- och skrivkunnigheten.
Tidens betydande dokument var Gutalagen. Ön benämndes landet Gotland, bonderepubliken är senare tiders terminologi.
- Gutalagen är den enda skandinaviska landskapslagen som inte omnämner kungen. Unikt, ett samhälle som styr sig självt. Vi kan fortsätta tala om bonderepubliken Gotland, menade Tryggve Siltberg syftande på några av dagens forskare som hävdar motsatsen.
"Så är det bara", konstaterade han med ett gutniskt uttryckssätt varav han tryfferade sin föreläsning med ett flertal. En annan typisk sturighet, som återfinns i lagtexten, är sentensen "De som bo närmast veta bäst".
Handel och sjöfart spelar dock ingen större roll i Gutalagen. Men några företeelser finns med. Lejdung innebar att man skulle följa Sveakungen i härfärd mot hedniska länder med ett visst antal snäckor (fartygstyp). Men en hel del tillskrivna undantag medförde att åtagandet i praktiken inte blev så omfattande.
I 28:e kapitlet tals det om i "härs händer", när någon blivit krigsfånge och hur denne skall lösas ut.
- Det kunde hända på resorna att man blev tillfångatagen under en expedition. Ett tecken på sjömanskapet som trots allt finns med i Gutalagen.
Kapitel 36 beskriver hur skepp ska vårdas. "Båt är icke utan vårdnad äge den den som vill". Det vill säga är den övergiven kan vem som helst ta hand om den.
Eller "Myndricke har den om han har ropat tre gånger". Infann sig inte ägaren så var det fritt fram.
Tryggve Siltberg:
- Det här är bonderepublikens otrevliga sida - slavhållningen. Det finns folk som vill hem, det ska hindra att slavar rymmer.
Avgörande för att Gotland kunde köra sitt egna race på medeltiden var den ekonomiska välmågan.
- Det fanns livskraft i det medeltida gotländska samhället.
Exempel på yttringar av denna rikedom som finns kvar än i dag är sockenkyrkorna och vikingaskatterna.
1361 är ett bekant årtal som fick betydelse framöver.
- 1 800 fallna, en man per gård försvinner, en demografisk katastrof. Efter detta lärde man sig att det är bättre att förhandla.
1622 utses en Visbyköpman till landsdomare.
- Då upphör bonderepubliken men strukturerna lever kvar.
Så jobbar vi med nyheter