Silvret från Spillings hade betalt skatten i 8 000 år

67 kilo silver, 20 kilo brons!
Visst är den helt fantastisk, Spillingsskatten, och naturligtvis väl värd en egen bok. Och nu är den här, utgiven av Länsmuseet och med titeln "Spillingsskatten - Gotland i vikingatidens världshandel".
Sex författare medverkar, och Majvor Östergren (vem annars?) inleder med att berätta om själva skatten. Världens största i sitt slag har den kallats, och någorlunda grepp om storleken får du när du får veta att den skulle kunnat betala hela Gotlands skatt till sveakungen under mer än fem års tid. För en enda gård hade silvret räckt till att betala skatten i 8 000 år! Man kan också översätta den till dagens penningvärde, och då hamnar man upp emot sju miljoner kronor.
"Vem älskar Spillingsskatten?" frågar sig Erika Sandström och Per Widerström som har sökt svaret bland lokalbefolkningen i Slite/Othem. Svaret blir att det "inte finns någon glödande kärlek" till själva skatten, däremot vill folk veta mera om hur vikingatidens Slite/Othem såg ut.

*
Svaret får de i två av bokens uppsatser, den ene också med arkeologen Per Widerström som författare, den andra skriven av kulturgeografen Dan Carlsson. Bland annat får vi veta att skatten egentligen bör heta Närsskatten eftersom Spillings gård förmodligen inte existerade när skatten gömdes undan utan det hände på ägorna under Närs gård!
Och den som trodde att Bogeviken hyst en stor vikingahamn får av Dan Carlsson veta att den istället bör ha legat där campingplatsen i Slite nu finns! I Bogeviken fanns nog bara mindre hamnar, så kallade stadar.
Länsmuseets Gun Westholm och Högskolans Nils Blomqvist tittar ut över den vikingatida världen och placerar Gotland och skatten i ett större sammanhang. Lärorikt, tänkvärt, spännande - och svindlande.

*
Trots att det snart gått tio år sedan Spillingsskatten hittades och det skrivits och forskats massor om den återstår ännu många frågetecken. I boken spekuleras en hel del för att möjligen räta ut ett och annat frågetecken. Spekulationer är ju spekulationer, men roliga och spännande. Var det kanske balter och inte gotlänningar som ägde skatten? Lämnades den kvar för att ägaren på så vis skulle få den med sig till Valhall? Var Spillingsbonden metallhandlare eller var han en tingsdomare som missat att leverera skatten till svenske kungen?
Boken är väl illustrerad, inte minst tack vare museets egna fotografer Göran Ström och Raymond Hedström. Redaktör har varit Ann-Marie Pettersson och bildredaktör Gun Westholm.
Spillingsskatten är som sagt väl värd en bok - och den här boken är väl värd Spillingsskatten.