Innehållet är ett antal känsloladdade dikter som både berör och sticker ut en aning i sin nakenhet. Nyfiket tog jag kontakt med 19-åriga Siri Ahlsten från Gudings i Alva. Nu har vi träffats för ett samtal om livet, döden, kärlek och poesi.
Siri Ahlsten är en ganska speciell person, hon har nämligen en kromosom mera än de flesta av oss andra. Om det handlar om just detta, att vara född med "Dawns syndrom" som gör henne till den känslomänniska hon är går naturligtvis inte att besvara.
Men när det gäller att skriva och förmedla sina innersta tankar via dikten är det absolut inget handikapp.
Själv beskriver hon sig dock som en ganska blyg person som har lite svårt att ta den första kontakten med nya människor.
- Jag är nog mera av en hemmakär person, gillar att ha familjen runt mig, och så har jag ett speciellt förhållande till min farmor, berättar Siri Ahlsten.
Gillar livet på landet
Siri bor fortfarande hemma hos föräldrarna som är äggbönder i Alva. Hon åker bussen in till Visby varje dag där hon går tredje av fjärde gymnasieåret på Desideria. Det fjärde året är frivilligt, men hon har redan bestämt sig för ytterligare ett år.
- Sedan funderar jag på att fortsätta studera på någon folkhögskola, kanske på fastlandet, säger Siri.
Men drömmen är att ta vid någonstans där hon växt upp. Hon gillar landet och livet som bonde, kanske är kobonde det ultimata valet framöver.
- Ägg är inte min grej, förklarar hon, förutom i pannkaka och kakor.
Gillar schlagers
Förutom det egna skrivandet gillar hon musik, och då pratar vi om schlagers.
- Abba tillhör mina stora favoriter, förklarar hon.
Men så här i Melodifestivaltider håller hon lite extra på Sanna Nielsen, en artist hon träffat och gillar skarpt.
Och så tycker hon mycket om att läsa, både andras dikter och skönlitteratur. Astrid Lindgrens "Bröderna Lejonhjärta" är en bok som gjort stort intryck på Siri.
Det är här vi kommer in på ett av de ämnen som också återkommer i Siris eget skrivande - döden.
Döden skrämmer
- Alla kommer att dö någon gång och jag erkänner att det skrämmer mig en aning, säger hon.
Själv saknar hon sina båda morföräldrar som båda är döda.
- Men när jag skriver är det inte detta jag tänker på i första hand, det bara kommer...
Ljuset brinner inom mig
Det kommer en dag
då allt ska försvinna
Mitt hjärta slår
fast jag är borta
skriver Siri i sin dikt "Ljuset".
- Jag är ju en känslomänniska, säger Siri.
Kärleken till livet är dock större och Siri har skrivit många dikter till sina två systrar, Amalia som är några år yngre och storasyster Matilda.
Så här skriver hon i dikten "Älskade syster" som hon tillägnat sin lillasyster:
Ditt leende är menat åt mig
dina ögon glittrar
ikapp med mina
Nu faller mörkret
men vi går
ljusa dagar till mötes
- Visst bråkar vi ibland, men det går fort över. När jag skrev den här dikten kände jag sådan kärlek till henne, säger Siri.
Får uppmuntran
"Siris dikter" är ett urval dikter som tillkommit under de senaste fem åren.
- Jag hoppas att få ge ut fler diktsamlingar framöver, säger hon.
- Alla andra och speciellt mamma Ilse hjälper och uppmuntrar mig att skriva.
Dessutom har Siri både hjälp och stöd av Annie Niklasson från Ekeby. Hon jobbar några timmar i månaden som ledsagare, ett jobb som blivit mycket mera än ett jobb, en förtrogen som Siri kan diskutera allt mellan himmel och jord med.
Liten men stark
Siri beskriver sig inte bara som en känslomänniska. När vi diskuterar dikterna säger hon också att hon är en sommarmänniska.
- Jag gillar den där tiden på året då vallmon blommar, den är liten men har så stark röd färg, säger hon.
Vallmon, men också havet återkommer i flera av hennes dikter:
Då båtarna kommer till land
står den lilla vallmon där
med sitt stora hjärta
Siri är en ung tänkande människa som trots sin påstådda blyghet vågar förmedla sina tankar.
Hon tror på framtiden, både som bonde och författare.