Samtalet vindlade sig fram, från oro för en vän, till miljöförstöring, människors utsatthet och det ofattbara Universum.
Där vi nu satt simmade färglada fiskar bland koraller i ett tropiskt silurhav för 400 miljoner år sedan. Hur ser det ut här om några miljoner år? Sitter det människor vid ett kaffebord med muffins i hand?
Vi gav oss tid att samtala, att umgås. Släppte den pulserande julruschen därutanför. Blev långsamma och trivsamma.
Att växa långsamt
Upprymd hemkommen fick jag syn på en kulturtidskrift köpt på loppis. Den hade som tema "Långsamhet - och dess hinder". Ett tecken i tiden!
Därefter kom barnbarnet Amina, snart tre år. Börjar också med en kram och kräver så total närvaro. Bort från aktiva och oroliga tankar. En intensiv långsamhet i hennes närhet. Och lycka.
Tre tecken, tre julklappar som kan bli till tre nyårs-önskningar om en mänskligare tillvaro. En tillvaro som präglas av långsamhet och eftertänksamhet, av ansvar och omtänksamhet.
Att ta vara på de äldres erfarenhet och klokskap och långsamhet. Att ta vara på barnets intensiva närvaro och naturliga väsen. Att ta vara på kulturens sökande efter det mänskliga, som enligt Tranströmer öppnar valv bakom valv inom oss oändligt. Du blir aldrig färdig och det är som det skall.
Eftertanke, besinning och rådrum kan aldrig ske i brådska. Att få syn på något nytt och att ändra åsikt tar tid. Det krävs tid att lyssna och förstå. Att ge sig tid är att visa respekt för medmänniskan.
För 80-åriga Aino och för tvååriga Amina. Det är ögonblick och närvaro som gör oss till verkliga medmänniskor. Att långsamt få växa är en rättighet.
Välstånd kräver tid
Den tidigare talmannen i Riksdagen, Birgitta Dahl, påminner i tidskriften om att folkrörelsens människor, de som byggde grunden för vårt samhälle, visste för över hundra år sedan att välstånd kräver tid och en helhetssyn på människan.
Det var så vår välfärd byggdes, bland annat enligt formeln 3 x 8. Åtta timmars arbete, åtta timmars vila och åtta timmar för egen utveckling och för möten med människor.
Det tycks vara dags, i vår pulserande tillvaro, att återta rätten till vår tid. För tiden är vårt hem.
Rätten att få vara människa. Rätten till liv och utveckling, som det står i Barnkonventionen. Rätten att få komma till tals, både som gammal och ung. Rätten till kultur med sammanhang och helhet. Rätten till ett humanistiskt perspektiv.
Teknikens fångar
Människan har blivit utvecklingens och teknikens fånge. Max Frisch, den schweiziske författaren, slog huvudet på spiken: "Teknologi handlar om att så inrätta livet att man slipper uppleva det."
Om allt detta djupt mänskliga borde vi föra samtal - hemmavid, på jobbet, i vänkretsen och här på kultursidan.
För detta är en kulturdebatt av finaste och ädlaste märke.